Fröken Segis, Velmaja och Hypertaggad
I en liten hall satt dom, ihopträngda med ton av plugg framför sig. Och några hundra meter ännu längre fram slog dörrarna till kåren upp för lite fullt ös medvetslös.
Musikdunket vibrerade i väggarna och kvällen till ära var till och med månen full och hånlog mot dom där uppifrån sin himmel.
Fröken Hypertaggad for upp från golvet och började hoppa frenetiskt i takt till det avlägsna dunket,
Vi-dunk-Måste-dunk-Uuuuuut-dunk-TJEJER!!
Fröken Segis svarade Vaaaaa....? utan att slita blicken från sitt apatiska stirrande rakt ut i tomma intet medan fröken Velmaja försökte dölja ett litet ryck i partynerven. Ryck ryck.
Och så hux flux var förfesten i full gång i Segis lilla lya. utan att hon visste ordet av. och utan att hon var med.
"Micha sätt dig på spikmattan och TAGGA till! Till och med månen är ju för fan full ikväll!"
Men är man seg så är man. då hjälper inga spikar eller fulla månar i världen någon roll. Jag tror jag börjar bli en pensionär.
Vallningar #1
Vallningar # 1
Hos optikern:
- Oj, har du varit i fjällen? du har så mycket färg i ansiktet!
Infra-Red
// Placebo
Nu flyttar jag...
som columbus
jag vet inte jag. men så började min dag.
Det finns så mycket bra musik! en hel värld där ute som bara väntar på att bli upptäckt.
Nu förstår jag hur Columbus kände sig.
http://open.spotify.com/user/micha_86/playlist/2GsBewRlZGxzxIp0YVPUE7
På g när det gäller
Jag är ganska bra på att skjuta upp saker och ting. Vare sig det gäller att plugga eller att springa till bussen. Jag bäddar liksom in mig i något slags lugn och intalar mig att det kommer gå bra ändå, att jag kommer att hinna. Ofta gör jag det också, om än med andan i halsen. andra gånger ibland tvingas jag inse att min planering kanske inte riktigt höll måttet.
Jag och min vän är väldigt lika på den punkten. som på så många andra. Detta gör att vi kan ligga på soffan en hel dag och berätta för varandra om allt vi borde göra men som vi tar tag i senare. Ja, vissa kanske skulle kalla oss lata men nja, ni skulle se oss sen när det är tio minuter kvar tills mataffären stänger och det verkligen gäller, då jäklar! då vaknar vi till och blir grymt effektiva. Eller två dagar innan tentan, samma sak där!
Från noll till hundra. effektivitet är ordet.
- Du, tror du att vi nånsin kommer bli sådär organiserade och planerade som många andra är?
- Nja, tveksamt, men varför skulle vi bli det? det är ju mycke roligare att utmana sig själv lite, testa sina gränser och se hur långt man kan skjuta på saker men ändå klara av dem!
Ja. så kan man ju också se på saken. men jag hoppas nog ändå att det är något som går över. Tids nog kommer nog även jag skaffa mig en kalender och kanske faktiskt till och med använda den.
Och så det här med nyårslöften..
- Spendera mindre tid på facebook och börja göra vettiga saker.
- Utveckla min kreativa ådra (eller utforska om den ens existerar) och lära mig sticka, fota, måla, sjunga, spela...eller nöja mig med att bara sticka kanske. en halsduk kan väl inte vara så svårt att knepa ihop?
- Börja läsa tidningen och höja min allmänbildning till en normal nivå.
- Lyssna på min favoritmusik. ofta.
- Lära mig minst två låtar bra på gitarr.
- Lägga upp nån slags ekonomisk plan.
Och så det viktigaste av allt: njuta av studentlivet och underbara Kalmar med allt vad det innebär. Jag måste ju ha minst ett löfte som jag i allafall vet att jag kommer att hålla!
etthundratjugo randiga sugrör
Tre tjejer sitter och proppar i sig varsit megameal i ett hörn. en av dem är jag. trött men lycklig trycker jag in den sista ketchupdränkta pommfritten i munnen och stirrar sen tomt ut i luften en stund.
En grabb ser sig misstänksamt om framme vid ta-för-dig-vad-du-vill-ha-bordet och innan jag hinner blinka lensar han hela sugrörslådan och skyfflar ner allihop i en liten pappkasse som han bär med sig.
min blick möter hans. Han blänger, jag glor. han snäser:
"Jag är fattig, låt mig va!"
Och jag lät honom va.
Jag lät honom smita iväg med sina etthundratjugo röd-gulrandiga sugrör.
Och du, förlåt om jag blängde förresten, jag ser lätt lite apatisk ut när jag är trött.
Tillbaks i stan...
Stämningen var minst sagt på topp och hela stället stämde in i Ba ba ba bababa ba ba och benen spratt som trumvirvlar. vilken underbar kväll tänkte jag utan att veta att den precis var påväg att bli komplett fulländad.
Lars winnerbäck uppenbarade sig på scenen. min haka blev hängande och jag kände benen mjukna under mig och när jag för tionde gången utbrast: "jag dööööör" började folk omkring se på mig som att jag verkligen var döende.
Döende eller inte. min kväll var gjord just där och då. Jag har en idol och det är han. det går inte att tröttna på karln!
Han är helt enkelt pricken över i:et. kronan på verket. grädden på moset. mandeln i gröten. mannen med rösten. och gitarren.
behöver jag fortsätta?
24:e december
GOD JUL!
Norrlänning meets smålänning
- Lisa, du som precis har vart ute...hur kallt är det på en skala?
Det bör här tilläggas att Lisa är nyss hemkommen från minus-31-gradiga-Kiruna och jag, ja, jag kommer från lilla Kalmar där jag trippat runt i strumpbyxor och converse under hela december.
- Det e jättevarmt! nästan exotiskt.
- Va? men vaddå det är väl typ minusgrader?!!
en skeptisk min till svar.
ehm okej. juste. jag ska nog fråga nån annan. från lite mer liknande breddgrader. men tack ändå!
sen förvandlade jag mig till en michelin-gubbe och gav mig ut i de kalla minusgraderna.
Paniiiiik
Varför görs det inga väskor som sakerna faktiskt får plats i frågar jag mig när
rummet är ett kaos och tiden tills planet går tickar snabbare. och snabbare.
Jag får pa-pa-pa-ni-i-i-i-i-i-k.
http://www.youtube.com/watch?v=AdyHXj6h_PE
snurrar runt och runt och runt som en tolvtummare
jag får panik"
Sevärd video för övrigt.
Julen innebär...
Sorgligt känns det. lite vemodigt när korridoren ekar tomt och min lilla familj här nere går skilda vägar för några veckor.
Men ändå. visst har vi hunnit med det mesta som har med julen att göra. det har vi. på vårat eget vis.
Lucia firades med dunder och brak och det fanns inte en enda vägg i hela huset som inte vibrerade i takt till musiken. Julafton hade vi häromkvällen med tända ljus och korridorsmys.
Lussevak? Done. julpyssel och bak hela natten.
I onsdags var det till slut dags för le grand final. NYÅR. I svarta klänningar, lockigt hår och klackisar partade vi loss på uteverandan i hamnen. Bubbelvin i glasen, vatten och blinkande ljus omkring oss och världens bästa musik i högtalarna. Bästa kvällen.
Nyår släng dig i väggen!
Tack lill-familjen för det här året!
Gratis är gott
När man fattig gäller det att vara smart.
För att slippa dra ner på de högst nödvändiga utgifterna så som shopping på systemet och godis så får man dra in på något annat, mindre nödvändigt. Mat till exempelt.
Våran lösning heter provsmakning. Är det inte en fantastisk grej?!
Efter mycket noggranna iakktagelser har vi lyckats kartlägga exakt vilka dagar det vankas provsmak på kära Maxi.
det är alltså ingen tillfällighet att vi är stammisar just dessa dagar.
Skvallerblaskor är inte heller att tänka på. Länge brukar vi stå och dräggla bland tidningshyllorna.
- Fy vad deprimerande, man har ju inte råd med nått av dem här plaggen, inte ens budgetvarianten.
- Jag vet, titta på oss bara. Här står vi och tjuvläser i affären.
- Okej tjejer, positivt tänk nu. En dag kommer vi kunna köpa den tidning vi vill. och vi kommer slippa gratisäta på ica.
...tills dess:
Torsdagar på Maxi - See you there!
Humle o dumle
- Vilken tur för dig att jag kan både dina siffror och alla dina lösenord då!
Det vore riktigt illa om vi en dag blev ärkefiender. Hon skulle kunna lensa mitt bankkonto, ta över min identitet eller ännu värre: hacka sig in på min facebooksida och ändra status eller något annat hemskt. Huuu.
Therese vi ska alltid vara vänner lr hur?
Me and my pills
ingen frukost. alldeles för mycket snabba kolhydrater, socker och annat rent livsfarligt. proteiner hör till lyxen och mina middagar består alldeles för ofta av glass, lussebullar eller en burk pepparkakor. om inte alltihop. Anna skipper skulle döda mig direkt.
Senaste tiden har verkligen varit extrem. jag kan räkna på ena handen hur många färgglada saker jag ätit den senaste månaden. men på riktigt. om man får välja mellan en tomat och en lussebulle, vad väljer man?
Detta har hur som helst resulterat i att jag tror att jag kommer att dö så fort det snurrar lite i huvudet. Det är lätt att bli nojjig när man jobbar med folk som lider av alla möjliga sjukdomar och proppar i sig massa piller stup i kvarten. klart man bli lite sugen själv. Så en dag när nojan var som störst tog jag mina guldbyxor och gick till hälsoaffären för att shoppa. hoppfull om att det dåliga samvete jag har mot min kropp skulle lindras något.
Järnpreparat, veggopiller, hårpiller, nagelpiller, Omega-piller, vitaminpiller och gud vet allt. Man vill ju vara på den säkra sidan.
Nu har jag ialla fall en hel låda hemma märkt med "Diverse piller" som en annan knarkare. denna låda åker fram en gång om dagen. det känns liksom lite bättre efteråt. som att man har gjort en bra gärning.
