Fröken Segis, Velmaja och Hypertaggad
I en liten hall satt dom, ihopträngda med ton av plugg framför sig. Och några hundra meter ännu längre fram slog dörrarna till kåren upp för lite fullt ös medvetslös.
Musikdunket vibrerade i väggarna och kvällen till ära var till och med månen full och hånlog mot dom där uppifrån sin himmel.
Fröken Hypertaggad for upp från golvet och började hoppa frenetiskt i takt till det avlägsna dunket,
Vi-dunk-Måste-dunk-Uuuuuut-dunk-TJEJER!!
Fröken Segis svarade Vaaaaa....? utan att slita blicken från sitt apatiska stirrande rakt ut i tomma intet medan fröken Velmaja försökte dölja ett litet ryck i partynerven. Ryck ryck.
Och så hux flux var förfesten i full gång i Segis lilla lya. utan att hon visste ordet av. och utan att hon var med.
"Micha sätt dig på spikmattan och TAGGA till! Till och med månen är ju för fan full ikväll!"
Men är man seg så är man. då hjälper inga spikar eller fulla månar i världen någon roll. Jag tror jag börjar bli en pensionär.
Vallningar #1
Vallningar # 1
Hos optikern:
- Oj, har du varit i fjällen? du har så mycket färg i ansiktet!
Infra-Red
// Placebo
Nu flyttar jag...
som columbus
jag vet inte jag. men så började min dag.
Det finns så mycket bra musik! en hel värld där ute som bara väntar på att bli upptäckt.
Nu förstår jag hur Columbus kände sig.
http://open.spotify.com/user/micha_86/playlist/2GsBewRlZGxzxIp0YVPUE7
På g när det gäller
Jag är ganska bra på att skjuta upp saker och ting. Vare sig det gäller att plugga eller att springa till bussen. Jag bäddar liksom in mig i något slags lugn och intalar mig att det kommer gå bra ändå, att jag kommer att hinna. Ofta gör jag det också, om än med andan i halsen. andra gånger ibland tvingas jag inse att min planering kanske inte riktigt höll måttet.
Jag och min vän är väldigt lika på den punkten. som på så många andra. Detta gör att vi kan ligga på soffan en hel dag och berätta för varandra om allt vi borde göra men som vi tar tag i senare. Ja, vissa kanske skulle kalla oss lata men nja, ni skulle se oss sen när det är tio minuter kvar tills mataffären stänger och det verkligen gäller, då jäklar! då vaknar vi till och blir grymt effektiva. Eller två dagar innan tentan, samma sak där!
Från noll till hundra. effektivitet är ordet.
- Du, tror du att vi nånsin kommer bli sådär organiserade och planerade som många andra är?
- Nja, tveksamt, men varför skulle vi bli det? det är ju mycke roligare att utmana sig själv lite, testa sina gränser och se hur långt man kan skjuta på saker men ändå klara av dem!
Ja. så kan man ju också se på saken. men jag hoppas nog ändå att det är något som går över. Tids nog kommer nog även jag skaffa mig en kalender och kanske faktiskt till och med använda den.
Och så det här med nyårslöften..
- Spendera mindre tid på facebook och börja göra vettiga saker.
- Utveckla min kreativa ådra (eller utforska om den ens existerar) och lära mig sticka, fota, måla, sjunga, spela...eller nöja mig med att bara sticka kanske. en halsduk kan väl inte vara så svårt att knepa ihop?
- Börja läsa tidningen och höja min allmänbildning till en normal nivå.
- Lyssna på min favoritmusik. ofta.
- Lära mig minst två låtar bra på gitarr.
- Lägga upp nån slags ekonomisk plan.
Och så det viktigaste av allt: njuta av studentlivet och underbara Kalmar med allt vad det innebär. Jag måste ju ha minst ett löfte som jag i allafall vet att jag kommer att hålla!
etthundratjugo randiga sugrör
Tre tjejer sitter och proppar i sig varsit megameal i ett hörn. en av dem är jag. trött men lycklig trycker jag in den sista ketchupdränkta pommfritten i munnen och stirrar sen tomt ut i luften en stund.
En grabb ser sig misstänksamt om framme vid ta-för-dig-vad-du-vill-ha-bordet och innan jag hinner blinka lensar han hela sugrörslådan och skyfflar ner allihop i en liten pappkasse som han bär med sig.
min blick möter hans. Han blänger, jag glor. han snäser:
"Jag är fattig, låt mig va!"
Och jag lät honom va.
Jag lät honom smita iväg med sina etthundratjugo röd-gulrandiga sugrör.
Och du, förlåt om jag blängde förresten, jag ser lätt lite apatisk ut när jag är trött.
Tillbaks i stan...
Stämningen var minst sagt på topp och hela stället stämde in i Ba ba ba bababa ba ba och benen spratt som trumvirvlar. vilken underbar kväll tänkte jag utan att veta att den precis var påväg att bli komplett fulländad.
Lars winnerbäck uppenbarade sig på scenen. min haka blev hängande och jag kände benen mjukna under mig och när jag för tionde gången utbrast: "jag dööööör" började folk omkring se på mig som att jag verkligen var döende.
Döende eller inte. min kväll var gjord just där och då. Jag har en idol och det är han. det går inte att tröttna på karln!
Han är helt enkelt pricken över i:et. kronan på verket. grädden på moset. mandeln i gröten. mannen med rösten. och gitarren.
behöver jag fortsätta?
24:e december
GOD JUL!
Norrlänning meets smålänning
- Lisa, du som precis har vart ute...hur kallt är det på en skala?
Det bör här tilläggas att Lisa är nyss hemkommen från minus-31-gradiga-Kiruna och jag, ja, jag kommer från lilla Kalmar där jag trippat runt i strumpbyxor och converse under hela december.
- Det e jättevarmt! nästan exotiskt.
- Va? men vaddå det är väl typ minusgrader?!!
en skeptisk min till svar.
ehm okej. juste. jag ska nog fråga nån annan. från lite mer liknande breddgrader. men tack ändå!
sen förvandlade jag mig till en michelin-gubbe och gav mig ut i de kalla minusgraderna.
Paniiiiik
Varför görs det inga väskor som sakerna faktiskt får plats i frågar jag mig när
rummet är ett kaos och tiden tills planet går tickar snabbare. och snabbare.
Jag får pa-pa-pa-ni-i-i-i-i-i-k.
http://www.youtube.com/watch?v=AdyHXj6h_PE
snurrar runt och runt och runt som en tolvtummare
jag får panik"
Sevärd video för övrigt.
Julen innebär...
Sorgligt känns det. lite vemodigt när korridoren ekar tomt och min lilla familj här nere går skilda vägar för några veckor.
Men ändå. visst har vi hunnit med det mesta som har med julen att göra. det har vi. på vårat eget vis.
Lucia firades med dunder och brak och det fanns inte en enda vägg i hela huset som inte vibrerade i takt till musiken. Julafton hade vi häromkvällen med tända ljus och korridorsmys.
Lussevak? Done. julpyssel och bak hela natten.
I onsdags var det till slut dags för le grand final. NYÅR. I svarta klänningar, lockigt hår och klackisar partade vi loss på uteverandan i hamnen. Bubbelvin i glasen, vatten och blinkande ljus omkring oss och världens bästa musik i högtalarna. Bästa kvällen.
Nyår släng dig i väggen!
Tack lill-familjen för det här året!
Gratis är gott
När man fattig gäller det att vara smart.
För att slippa dra ner på de högst nödvändiga utgifterna så som shopping på systemet och godis så får man dra in på något annat, mindre nödvändigt. Mat till exempelt.
Våran lösning heter provsmakning. Är det inte en fantastisk grej?!
Efter mycket noggranna iakktagelser har vi lyckats kartlägga exakt vilka dagar det vankas provsmak på kära Maxi.
det är alltså ingen tillfällighet att vi är stammisar just dessa dagar.
Skvallerblaskor är inte heller att tänka på. Länge brukar vi stå och dräggla bland tidningshyllorna.
- Fy vad deprimerande, man har ju inte råd med nått av dem här plaggen, inte ens budgetvarianten.
- Jag vet, titta på oss bara. Här står vi och tjuvläser i affären.
- Okej tjejer, positivt tänk nu. En dag kommer vi kunna köpa den tidning vi vill. och vi kommer slippa gratisäta på ica.
...tills dess:
Torsdagar på Maxi - See you there!
Humle o dumle
- Vilken tur för dig att jag kan både dina siffror och alla dina lösenord då!
Det vore riktigt illa om vi en dag blev ärkefiender. Hon skulle kunna lensa mitt bankkonto, ta över min identitet eller ännu värre: hacka sig in på min facebooksida och ändra status eller något annat hemskt. Huuu.
Therese vi ska alltid vara vänner lr hur?
Me and my pills
ingen frukost. alldeles för mycket snabba kolhydrater, socker och annat rent livsfarligt. proteiner hör till lyxen och mina middagar består alldeles för ofta av glass, lussebullar eller en burk pepparkakor. om inte alltihop. Anna skipper skulle döda mig direkt.
Senaste tiden har verkligen varit extrem. jag kan räkna på ena handen hur många färgglada saker jag ätit den senaste månaden. men på riktigt. om man får välja mellan en tomat och en lussebulle, vad väljer man?
Detta har hur som helst resulterat i att jag tror att jag kommer att dö så fort det snurrar lite i huvudet. Det är lätt att bli nojjig när man jobbar med folk som lider av alla möjliga sjukdomar och proppar i sig massa piller stup i kvarten. klart man bli lite sugen själv. Så en dag när nojan var som störst tog jag mina guldbyxor och gick till hälsoaffären för att shoppa. hoppfull om att det dåliga samvete jag har mot min kropp skulle lindras något.
Järnpreparat, veggopiller, hårpiller, nagelpiller, Omega-piller, vitaminpiller och gud vet allt. Man vill ju vara på den säkra sidan.
Nu har jag ialla fall en hel låda hemma märkt med "Diverse piller" som en annan knarkare. denna låda åker fram en gång om dagen. det känns liksom lite bättre efteråt. som att man har gjort en bra gärning.
Seriös shopping
Första advent. Klart man måste ha en ljusstake då. och en liten gran. och tomtar. och stjärnor. och glitter. icke att förglömma. och tydligen en miljon andra småsaker. det var iallafall vad det slutade med efter en rutt till IKEA och citygross.
Våran ursäkt denna gång var att Våran Vän Med En Bil hade lånat ut sin bil till oss. En bil!!! det är man verkligen inte bortskämd med här nere ska ni veta och då är det klart att man måste passa på att handla allt man inte orkat släpa med hem på bussen tidigare. och då menar jag verkligen allt. ordagrant.
Glada i hågen småsprang vi med lysande ögon mot den stora IKEA-skylten med varsin tom kundvagn framför oss. Sann lycka. Nu ska vi sätta sprätt på csn! och det gjorde vi. kan jag lova.
- Ska jag verkligen köpa den här?
- Innan du frågar, kom ihåg att vi har en bil som kör hem allt åt oss idag.
- Juste! men då tar jag den här tomten också, man måste ju passa på!
Tre timmar senare var vagnarna inte fullt så tomma längre.
Kom igen tjejer, pressa!
TUTA
Idag när vi var ute på en sväng satt jag i shotgun-sätet och fingrade på värme-reglerar-knappen och försökte klura ut hur man stängde av den varma luft som sprutade ut från alla håll och gjorde sitt bästa för att flambera oss levande och förvandla hela bilen till en het bastu.
Just då! En idiot gör en idiotinsväng framför oss!
Therese skriker till. Anna vrålar från baksätet: TUTAAAA! varpå jag slänger mig över växellådan mot ratten och smäller hela handen på tutan två rejäla gånger.
Sen var det över och jag satt alldeles paff och imponerad över min egen insats. Ibland undrar jag vart min snabba reaktion kommer ifrån. det är inte ofta men ibland får jag verkligen till det.
För det e ingen vanlig dag....
Grattis Mammelisan!
Att sola solarium
Häromdagen upptäckte jag till min förtjusning att det öppnat ett sånt där dygnet-runt-öppet solarium nere på hörnan där jag bor. Wow ljusterapi tänkte jag och såg in i den blålysande lokalen med bilder på hav och paradisöar på väggarna.
Dit vill jag.
Så. jag släpade med mig mina bleka fina vänner in på stället redo för en makalös förvandling. In med pengar i automaten och poff så var dem lika borta som sommaren.
Ehh hallå...? Jahaja... ensam ja.
Jag väljer ut en automat som ser bra ut, petar in en tia varpå nedräkningen börjar på skärmen. 2.0, 1.59, 1.58, 1.57....
Gahhh! Lätt panikslagen börjar jag snabbt mata automaten med alla tior jag har och rusar in med andan i halsen och smäller igen solariet om mig.
jag ligger på en paradisstrand. jag ligger på en paradisstrand. jag ligger på en paradisstrand...
Efter, gud vet hur länge, börjar jag känna mig riktigt blöt och försöker komma ihåg hur många tior min kära automat blev matad med egentligen. Hur länge har jag legat här? Vad är klockan? Var är mina vänner? ska det kännas så här?
Ytterligare en stund senare blir allt mörkt och jag kan äntligen kliva ur min hårda paradisstrand men i stället för att mötas av den makalösa förvandling jag hoppats på fullkomligt skriker spegeln T O M A T.
Jag kommer ut.
Där är dem. väntandes på mig.
Åh herre gud Micha!
Du måste ju ha varit där inne en halvtimme!! Minst!
Du ser lite...ehh..rodnad ut...
HAHAHAHAH.
Ha. ha. ha. Ja så går det när man lämnar mig ensam i ett solarium. så går det.
Flygkaos
Min flygresa hem till kalmar var inte helt smärtfri. Ett fullsmockat Arlanda med rödmarkerade inställda och timtals försenade plan. inte en minsta sittplats. varmt och fuktigt. trångt och hetsigt. varmt varmt varmt och alldeles för mycket kläder och packning att släpa på.
Jag hittade till slut en liten bit golv att slå mig ner på och fundera över om värmen berodde på feber eller bara vanliga vallningar. Hade jag inte varit så trött och grinig så hade det nästan varit lite mysigt att sitta där och iakkta alla förvirrade människor som irrade omkring medan snön yrde utanför.
Två gatebyten, ett besättningsbyte, 2 isavspolningar och över tre timmars väntan senare var vi äntligen på väg upp i den blåsiga himmlen. skumpigt är bara förnamnet. jag tänkte att nu dör jag. nu är stunden inne. precis då spred sig en sur lukt och ungen framför mig hade spytt.
nej inte en chans. jag tänker inte dö. inte såhär. no way. så drog jag upp halsduken över näsan och satte my favorite på repeat. Ska man dö så ska det väl iallafall vara till en bra låt.
