Jag drunknar i flyttkartonger
Det tar verkligen på krafterna att packa.
Hela lägenheten är fullständigt belamrad med flyttkartonger. vart jag än vänder mig stöter jag i något. Om jag ska gå från ena enden av rummet till den andra måste jag hinderbanana mig fram och hoppa över diverse grunkor.
Jag är kanske inte den mest graciösa människan heller vilket har inneburit X-antal svordomar och islagna tår hittills. och fler lär det bli.
Jag blir lite lätt galen av att bo såhär.
Men! På tisdag åker jag ner lite hipp som happ för att kolla in lägenheten och inte minst stan. Sen bär det hem igen en sväng för att kontrollera att hela flyttlasset kommer med ner tillsammans med min kära familj.
Det är när jag börjar rensa såhär som det inte längre går att förneka att jag har för mycket kläder. Mitt tänk går ungefär såhär....
" Tänk vad den här klänningen har fått vara med om! Vilka minnen! Jag kan bara inte slänga den."
...det här har lett till att det mesta av min packning består av just, kläder. Det är himla konstigt att det ändå så ofta känns som att jag aldrig har något att sätta på mig. Hur går det ihop...?
Min nya tjusiga inredning.
