Micha

Jag har sett honom!
Lars Winnerbäck.

Kvällen började inte direkt med solen i ögonen dock...
Jag och min kära styvfar var bland dem första på plats vid Zinkensdamm en stund innan 18 precis som det stod på biljetterna. Vi hann nätt o jämt hoppa ut bilen så började regnet falla. Vilken tur att vi båda hade tänkt på att ta med paraply, det här skulle bli en lätt match.
Glada i hågen ställer vi oss i kön och märker att ena gallerväggen är täckt med hängande paraplyer i regnbågens alla färger.
Jahaaaa, man får inte ta med sig paraplyerna in.....?!
Eftersom ingen av oss tagit med varken regnjacka eller särskilt varma kläder springer vi raka vägen till ett av försäljningstälten i jakt på en varsin poncho.
Slut?!
Hur kan dem först sno våra paraplyer och sen inte ha ponchos så det räcker eller ens något slags tak att gömma sig under?!

Skandal. Och vid den här tiden hade finregnet bytts ut mot skyfall....
Kalla, blöta och med den nyupptäckta infomationen om att Winnerbäck tydligen inte skulle gå på scenen förrän 3 timmar senare sökte vi skydd under allt vi kunde hitta. vilket inte var så mycket.
Till slut fick vi tag i varsin poncho för det vanvettiga priset 60 kr. per styck! För en plastsäck! Jag hade iaf turen att få en hel säck, Jimmy hade inte samma tur utan blev minst lika blöt som utan.

Det gick inte annat än skratta åt eländet.

Några timmar senare och en grym Miss LI konsert rikare var det äntligen dags för huvudnummret. Jag glömde bort allt om hur frusen och kall jag var så fort musiken gick igång och Lasse kom ut på scenen som jesus själv i sitt långa hår.
Timmarna flög förbi och jag bara njöt rakt igenom.
Tänk att jag har fått se honom.
Vilken stämning.

Helt magiskt.