Micha

När jag var sådär lagom liten mimade jag ofta loss till Spice Girls i korta magtröjor  och drägglade framför Mtv så fort Backstreet boys, Hanson eller någon annan pojk med sockersött leende dök upp i rutan. Jag var nog nästan på gränsen till lite smått manisk emellanåt. Aldrig så att jag stog och köade till konserter i flera dagar eller skrek hysteriskt vid flygplatser och hotell att "I löööööv you, I´m your biggest fan".
Jag höll det lite mer för mig själv, i smyg.
Nej det tog lång tid för mig att förstå det här med att vara helt uppslukad av en viss artist och kunna alla hans låtar, ha alla album och tänka sig att köa i timmar och betala dyra pengar. Nej. 
Däremot hade jag som liten väldigt livlig fantasi och levde ofta i min egen lilla fantasibubbla och spann ihop riktigt spännande små historier faktiskt där jag ena stunden var en 6:e Spice flicka och i nästa reste jorden runt efter att någon i BSB blivit tokigt kär i mig och dedikerade alla tårdrypande kärleksballader bara till mig. Jag fantiserade så mycket att jag nästan trodde att det var sant, sant på riktigt.
Jag minns en gång att jag hade en dröm som var så verkligen att jag var övertygad om att den faktiskt när som helst skulle slå in och visa sig vara sann. I drömmen var min pappa Brad Pitt, Britney Spears min syrra och Nick Carter min storebror. Vi bodde som en stor lycklig familj i ett palats med pool och egen jumbojet. Jag kommer ihåg att jag försökte hamna tillbaka i samma dröm varje natt i flera veckor. stackars liten.

Jag har fortfarande livlig fantasi och drömmer en hel del men har lämnat pojkbanden och popprinsessorna bakom mig (även fast det inte e mycket som får mig att dansa så som Brittans gamla hits). You drive me craaaaazy.

Nu vill jag bara säga att jag förstår hela grejen. Jag ger mig. Ansluter mig till mängden för jag är helt såld.
I sommar är det jag som ska köa i timmar, betala dyra pengar och sjunga med i precis varje textrad. Jag kommer skrika klappa sjunga och njuta för gud vad jag älskar hans musik!

Lars Winnerbäck. vilken kille säger jag bara, vilken karl.

.

Min bästis och sambo har tagit körkort!! Hon är bra hon. Detta innebär att jag numera är den enda 86:an i stan utan tillstånd att raca omkring själv. Lite surt. Men det ska det bli ändring på! Imorn ska jag ta mig i kragen och skriva in mig på körskolan här i Edsberg. Here we go.

Idag fick jag schemat för den närmsta månadens plugg. Jag ska börja på universitetet, helt otroligt. Det e stort. För mig e det riktigt stort. Äntligen händer det något nytt och spännande i mitt liv. En värld utanför postens tjocka betongväggar och blåklädda nissar, en värld utan morgonpromenader kl.5 på morgonen och tunga cykelturer med fullproppade sidoväskor medan regnet piskar än i ögonen. burr. Men jag vet att jag kommer att sakna det hur mycket jag än har svurit och fräst på det. Jag är sån obotligt nostalgisk person som alltid saknar det som varit.



Nu ska min snälla sambo och privatchaufför skjutsa mig till träningen så att jag får skutta av mig lite. Hoppas att hennes körglädje håller i sig tills det här regnrusket bytts ut mot värme, sol och fågelkvitter...

Dagens låt: Logiskt med Petter och säkert! gillas skarpt :)

...alldeles egna blogg :)

Välkomna till en inblick i mitt liv!