Micha

Vaaaknade dagen efter konserten och undrade om jag var vid liv, trött, sliten, tröstig, svettig och med en otroligt stark impuls att ligga kvar i sängen kanske kanske kanske att det var lördag och jag bara drömt att väckarklockan ringt...?
Men nej.
Torsdag.
Torsdag betyder reklamdag på posten. Just den här torsdagen betydde det även tryckande värme med gassande sol och utan minsta vindpust. Jag blev blöt. och blötare. och kände svetten rinna längs ryggen och till slut överallt.
De människor som faktiskt syntes ute kom flipfloppandes med handdukar och svala klänningar.
Själv konkades jag runt med rödsprängda ögon, ruffsigt hår, svettig rygg och mörka kläder som drar till sig solen som en magnet. Najs.
Men då!
När jag kommer nersläpandes som en zombi genom ännu ett kvavt trapphus möts jag av en papperspåse med stora gula bokstäver tryckta utanpå: Till brevbäraren! En liten gåva som kan underlätta din tunga arbetsdag!

En liten gåva!!! Till mig???
Hallelulja!
I den piffiga lilla påsen låg ett äpple, en mangojuice och ett vykort med texten
"Till våran underbara brevbärare, här får du en liten vitaminkick för att underlätta en helt vanlig torsdag som denna, hoppas din arbetsdag snart är över så att du får njuta av solen. "
Ingenting kunde ha gjort mig mycket piggare, själva grejen, jag blev så himla glad! Någon hade ansträngt sig och köpt juice och fixat till mig! Det kunde inte ha kommit mer lägligt.
Turen fortsatte för på nästa gård stog en gumma och väntade med en tjuga som hon sa att jag skulle ha. Det e inte bara servitriser får dricks! 
Sen fortsatte det och folk öppnade sina dörrar bara för att tacka för posten eller säga ha en bra dag.
Jag kände mig helt paff, sånt händer nästan aldrig.
Syntes det så väl på mig att jag behövde lite uppmuntran just idag?
Kanske. eller så gjorde solen bara folk mer glada och trevliga.
Helt rätt tajmat.
Dem små sakerna är verkligen dem stora. egentligen.

Posten - alltid med på ett hörn.