Haggan och Possa
Ibland känns det som att allt är så himla nytt och främmande här. Det är liksom ingen ide att ens titta efter någon man känner igen i trängseln på friskisgolvet som man alltid gör hemma för här känner man ingen och jag har redan lyckats cykla vilse i spöregn två gånger (varför regnar det alltis när man är vilse?) och missförstått både kassören på ica och chauffören i bussen på grund av min oförmåga att förstå andra dialekter.
Men jag vänjer mig.
Lär mig hitta och förstå.
och det är spännande med allt nytt samtidigt som det är väldigt skönt att komma hem till min lilla oas där allt är sig likt, mina möbler, mina foton och alla mina smågrejjor som gör att den här lyan känns som just min.
En annan sak som är bra att ha när allt annat känns främmande är nära vänner.
Igår flyttade Tilda ner hit bara 5 minuter ifrån mig. Vi bodde i samma rum i underbara Bordeaux när vi plockade vindruvor och kom varandra riktigt nära så som man gör när man borstar tänderna, sliter på fälten som slavar, festar, leker, äter, sover, skrattar och delar med sig av allt ihop. Nu kommer vi kunna dricka te och äta blåbärspaj varje dag för vi ska plugga i samma stad och inge är gladare än jag!
Haggan och Pompelipossa - Härliga minnen.
