Tillbaks i stan...

...och Miss Li hade tajmat in sin konsert på debaser perfekt med mitt lilla besök. mycket vänligt säger jag.

Stämningen var minst sagt på topp och hela stället stämde in i Ba ba ba bababa ba ba och benen spratt som trumvirvlar. vilken underbar kväll tänkte jag utan att veta att den precis var påväg att bli komplett fulländad.
Lars winnerbäck uppenbarade sig på scenen. min haka blev hängande och jag kände benen mjukna under mig och när jag för tionde gången utbrast: "jag dööööör" började folk omkring se på mig som att jag verkligen var döende.
Döende eller inte. min kväll var gjord just där och då. Jag har en idol och det är han. det går inte att tröttna på karln!

Han är helt enkelt pricken över i:et. kronan på verket. grädden på moset. mandeln i gröten. mannen med rösten. och gitarren.
behöver jag fortsätta?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0