Hoffmaestro & Chraa
Det var otroligt vaaaarmt. och just när jag trodde att det inte kunde bli mycket varmare steg temperaturen ytterligare när Hoffmaestro & Chraa intog scenen med kabrak och fick hela publiken att hoppa och dansa loss som galningar. verkligen galningar. underbart. åhhhh festivalfeeling.
På min gata i staaaan....
En dag när man blir rik av att vara sjuksköterska. Då.
Annars kan jag alltid satsa på Thereses förslag och försöka lura till mig en läkare.
Antingen det eller vinna storkovan på lotto.
Ahh, en dag. Tills dess får jag trippa runt på gatorna och sukta och låtsas och njuta....
för att sen hoppa på tunnelbannan hem till mina, något billigare kvarter.
Ingenting e omöjligt!
Gottigott
Wow vilken dag!
Vaaaknade dagen efter konserten och undrade om jag var vid liv, trött, sliten, tröstig, svettig och med en otroligt stark impuls att ligga kvar i sängen kanske kanske kanske att det var lördag och jag bara drömt att väckarklockan ringt...?
Men nej.
Torsdag.
Torsdag betyder reklamdag på posten. Just den här torsdagen betydde det även tryckande värme med gassande sol och utan minsta vindpust. Jag blev blöt. och blötare. och kände svetten rinna längs ryggen och till slut överallt.
De människor som faktiskt syntes ute kom flipfloppandes med handdukar och svala klänningar.
Själv konkades jag runt med rödsprängda ögon, ruffsigt hår, svettig rygg och mörka kläder som drar till sig solen som en magnet. Najs.
Men då!
När jag kommer nersläpandes som en zombi genom ännu ett kvavt trapphus möts jag av en papperspåse med stora gula bokstäver tryckta utanpå: Till brevbäraren! En liten gåva som kan underlätta din tunga arbetsdag!
En liten gåva!!! Till mig???
Hallelulja!
I den piffiga lilla påsen låg ett äpple, en mangojuice och ett vykort med texten
"Till våran underbara brevbärare, här får du en liten vitaminkick för att underlätta en helt vanlig torsdag som denna, hoppas din arbetsdag snart är över så att du får njuta av solen. "
Ingenting kunde ha gjort mig mycket piggare, själva grejen, jag blev så himla glad! Någon hade ansträngt sig och köpt juice och fixat till mig! Det kunde inte ha kommit mer lägligt.
Turen fortsatte för på nästa gård stog en gumma och väntade med en tjuga som hon sa att jag skulle ha. Det e inte bara servitriser får dricks!
Sen fortsatte det och folk öppnade sina dörrar bara för att tacka för posten eller säga ha en bra dag.
Jag kände mig helt paff, sånt händer nästan aldrig.
Syntes det så väl på mig att jag behövde lite uppmuntran just idag?
Kanske. eller så gjorde solen bara folk mer glada och trevliga.
Helt rätt tajmat.
Dem små sakerna är verkligen dem stora. egentligen.
Posten - alltid med på ett hörn.
Mosebacke - Lykke Li
Ännu lite mer än innan.
Sol, cider, sommar, livemusik, trevligt sällskap och allmänt skön stämning.
Lovely!
Kanske inte det bästa raggningsknepet
Gud vad med namn det finns! Hur ska man nånsin kunna välja?
När jag var liten visste jag exakt vad mina, inte mindre än, 9 barn skulle heta: Tindra, Engla, Leon, Tuva-Li, Hugo, Viggo, Madicken, Vilda och Juni....
Nu är jag inte helt lika säker på att jag vill ha 9 barn längre. och inte heller på att namnen är så fina som jag tyckte då. En del av dem har blivit så tråkigt vanliga.
Men ingen panik. Ibland får jag för mig att jag har börjat i fel ende. det kanske vore på sin plats att skaffa en stabil karlakarl först? bara en tanke som slog mig.
- "Men hörrni det här kanske inte e nåt att skylta med på första dejten, lr vad tror ni?"
- "Haha, det beror på, det måste ju vara det bästa sättet om man vill skrämma bort en kille iaf....det är bara dra fram namnlistor och babbla på om hur många ungar man vill ha så lär han vara borta ganska snabbt, ett effektivt vapen att ta till! "
Det e kul med namn - sålänge själva bebisen håller sig på fantasistatiet några år till.
Söndagsslapp
Sen lyssnade vi på skön musik och jag spelade Utan dina andetag och Elina sjöng med. Jag får rysningar av den låten varje gång. Det var mysig stämning.
Imorse åt jag upp resterna av glassen till frukost-lunch med ursäkten att jag hade ont i halsen. för det hade jag verkligen. Sen ångrade jag mig när jag hade smällt i mig allt och tänkte att jag kunde ha valt nåt bättre till frukost. och att jag måste sluta vara så onyttig. nån dag snart så...
Jag låg kvar länge i sängen och lyssnade på ett gammalt avsnitt av Sommar i P1. Det var lyssnarnas val av sommarpratare. Jag blev så tagen och rörd av det hon sa. precis som när Winnerbäck pratade. jag blir så fascinerad när människor verkligen delar med sig av sitt innersta. det är imponerande.
Det är så skönt att bara ligga och blunda och lyssna och fantisera ihop sina egna små bilder.
Tänk att ha över en timme att bara prata om sitt liv och sina tankar och funderingar. det vore nåt det. Jag började tänka på vad jag skulle prata om. Om nu den chansen skulle komma haha.
Cyklade till Sanna och gick en promenad och hade lite deep talk på en klippa. Folk badade nedanför oss och jag kom på hur extremt lite tid jag spenderat i vattnet den här sommaren. det är inte likt mig.
Nej nu står Therese där nere och väntar. Lite hopp och studs i parken med Friskis är vad jag behöver. Ibland så kan jag faktiskt vara lite nyttig också. I lagom dos.
Spriiiiing.
Separationsångest
Nu bär det snart av till Kalmar, denna fina stad.
Min lilla lya är nu uthyrd till en polisstudent från Borås. Det är bra.
Men så himla konstigt! Ska nån annan bo här i mitt hem som jag har fixat och donat och möblerat och piffat alldeles sjäv?! Ska en annan människa sitta vid MITT bord och äta, sova i MIN säng, gå på MIN toalett, hälsa på MINA grannar, ha vin i MITT barskåp och svära över att MITT avlopp är igengeggat med hår och en massa äckel.
Det är ju jag som ska bo här. Och alla minnen jag har härifrån. Huset. Lyan. Min allra första fina lilla lya.
Om en månad och ett år framåt kommer jag inte att få vara här...
Gud vilken separationsångest jag får när jag tänker på det.
Det är inte så att jag inte vill flytta till kalmar, för det vill jag mer än något annat just nu, det e bara det att.... jag vet inte, när det väl börjar närma sig så inser man att det verkligen kommer att hända. Jag kommer att flytta. Lämna det här.
Det är då jag blir så sjukligt nostalgisk och känslosam.
Jag avskyr när saker tar slut. Jag hatar det.
Till och med saker som egentligen kanske inte är så himla bra, som borrandet från alla hålll som får porslinet att skaka, till och med det kommer jag att sakna! Tänk om jag hamnar på ett ställe som är alldeles tyst! Hjälp. haha.
Allt får liksom sin egen charm och blir alldeles romantiserat i mitt huvud när det väl ska ta slut....
...jag får separationeångest.
Fest i huset
Mina grannar är ganska tråkiga, tyvärr, jag ser knappt nåt livstecken från dem annat än lite barnskrik som ekar genom korridoren ibland... I andra korridoren är det däremot mer livat så där håller jag gärna till. I helgen var det födelsedagsfest på den sidan av huset och det finns inget bättre än när någon annan fixar fest och man bara kan gå dit, parta gärnet och sen när ögonen börjar svida gå hem dem 20 stegen och somna gott utan att behöva tänka på städning och annat tråkigt dagen efter.
Livemusik under bar himmel
Jag har sagt det förr och jag säger det igen.
Livemusik är det bästa som finns. Jag älskar det. Man blir så himla berörd och låtar som man har hört 1000 gånger förut kan få en helt annan betydelse när man fått höra dem live.
Igår var jag och mina vänner uppe på KulturhusTaket och drack cider och hade trevligt medan vi såg ut över stan från fågelperspektiv. Jag måste dit fler gånger, tydligen har dem allt möjligt skoj däruppe nu under sommaren. Hur mysigt som helst.
Men ikväll var det inte vem som helst som skulle spela där uppe under bar himmel bland bartält och glada människor. Nej, ikväll var det självaste Loke vi hade kommit för att se.
Denna lustiga filur som är bland det bästa med medeltidsveckan på Gotland när han klämmer i med sin gitarr och strumpa på huvudet. Han är inte som någon annan. Jag älskar många av hans låtar och det går inte att kontrollera smajlbanden när han sätter igång med alla rappa kommentarer och texter.
Loke på medeltidsveckan i Visby förra sommaren.
Livemusik under bar himmel.
Det blir banne mig inte mycket bättre än så.
Ah, how do you sleep?
Ljud och människor stör mig inte alls.
Att bjuda över mig på filmkväll vet alla som känner mig är helt meningslöst, såvida man inte vill se filmen själv efter 10 minuter och lyssna på djupa snarkningar bredvid sig. Nej, sömnsvårigheter ligger helt enkelt inte alls för mig.
Ibland kan det väl kännas aningens osocialt, speciellt när man somnar mitt i att någon lättar sitt hjärta för än och så huxflux snarkar man bara lite lätt till svar. Inte schysst.
På festival kan det också vara både bra och dåligt.
Dåligt när man sitter ett gäng i gräset och tittar på en bra konsert och pratar och har trevligt men missar hela grejjern för att jag...juste, jag somnar. Lutad mot ett bord med en högljudd rockkonsert framför mig. Såna stunder blir jag lite orolig för mig själv, men mest bara sur för att jag missar så mycket.
Andra gånger är det faktiskt väldigt bra, som när man bor granne med ett camp som låter som en hel nattklubb dygnet runt. Då behövs inga öronproppar, dem skänkte jag bort till våra norrmän till grannar som tydligen stördes av synthdunket.
I såna stunder är det skönt att så fort huvudet ligger på liggunderlaget försvinna långt bort i drömmarna....
....att man sen vaknar av att luften i tältet är slut och kläderna tajt slickade mot kroppen med en tryckande hetta som gör än svimfärdig är ett heeeelt annat problem :)
P&L och Arvika
4 dagar festival, hem och vila i 3 och sen iväg på nästa festival i 4 dagar. Så har mina senaste dagar sett ut.
All underbart bra musik, underbara lycko-rus-konserter, alla roliga och galna människor som jag inte visste fanns, för mycket dricka och på tok för lite sömn, jag skulle inte tveka en sekund att göra om allt igen om jag fick chansen.
Take me back.
