Micha

Igår gjorde vi ett extremt vetenskapligt psykologiskt experiment i skolan. Det gick ut på att man skulle, håll i er, trä på så många plastpärlor på en tråd som möjlig under en minut. Det kanske inte låter så spektakulärt men man ska inte underskatta det enkla som min lärare sa.
Först fick var och en sitta framför hela klassen kopplad till en puls och blodtrycksmätare och stress-trä-på minipärlorna med allas blickar på sig.
Jag var först ut och kände mig fumlig och stressad med alla mina korta feta fingrar och tävlingsmänniskan i mig gjorde att pärlorna for åt alla håll istället för att hamna på snöret.
Men! 8 små färgglada pärlor lyckades jag fånga upp innan någon skrek stopp och tiden var ute. Med dunkande hjärta och en puls på exakt 74 kände jag mig nöjd över mitt minihalsband och tänkte på min mammas ord om att alla kan inte vara bra på allt, men alla är bra på någonting. Så, dagens slutsats blev att pärl-trä-på-ing kan strykas från listan över möjliga kall här i livet. Skönt faktiskt.

 

Den närmaste timmen ägnades sen åt att trä på pärlor framför en liten grupp och sen i ett ensamt rum för att mäta hur stress och prestation hänger ihop. Mycket intressant och lagom flummigt.
Voilà ett högst vetenskapligt experiment!