Valborg på vuxet vis
Ibland slår det mig att, banne mig, jag börjar bli stor. När man går förbi ett gäng uppstylade 13-åringar med folköl och cider i händerna puttandes och skrålande på varandra för att dra uppmärksamheten till sig. och vad är det för mode bland tjejerna att ha så tovigt och långt hår som möjligt med säkert en hel flaska hårspray i åt gången och så mängder, verkligen mängder med smink och en alldeles för kort klänning med ybersmala ben som sticker ut.
I mina ögon ser alla precis likadana ut. Jag låter som 100 år gammal men jag tycker verkligen att det e farcinerande. Ja, farcinerande är precis vad det är att iakkta dem, på håll.
Det är läskigt vad små en del är också, dem ser inte ut att vara mycket äldre än min lilla Max men klär sig som att dem vore bra mycket äldre.
Varför denna stress att bli stor?
Jag vill bara säga åt dem att vänta, ni har ju för fasiken minst 10 år till på er att vara unga, festa, dricka, röka och allt som ni gör nu. Vad ska ni göra sen då? När ni har gjort allt innan ni blåst ut det tolfte ljuset i tårtan.
När jag var i samma ålder kände jag mig som världens mest konstiga och ocoola människa som hellre var hemma med familjen och tittade på film medan "dem andra" häftiga och inne i klassen var ute och söp och festade och gud vet vad.
Jag önskar att jag hade kunnat prata med mig själv då och sagt att det är precis som det ska, det är inget fel på dig, du kommer att få en hel hög underbara vänner, du kommer att bli tokkär och få hångla, du kommer att få gå på roliga fester och göra en massa dumma saker, allt kommer att bli precis perfekt, bara vänta och njut av det som är nu, och stå ut när det känns svårt, för det kommer att bli bra. Du är inte ensam.
Nu efteråt är jag så glad att det blev precis som det blev, jag skulle faktiskt inte vilja ändra på nåt. Lika lite som jag skulle vilja gå igenom högstadietiden igen. Tack för att jag hade mina underbara flummelisor på varsin sida som gjorde allt så mycket lättare och roligare.
Nä den bästa tiden är verkligen nu.
Jag som hade tänkt skriva om hur mysig och härlig min valborg var. typiskt. Jag får visa en sammanfattande bild istället:
Vi, vuxna? Javisst!
I mina ögon ser alla precis likadana ut. Jag låter som 100 år gammal men jag tycker verkligen att det e farcinerande. Ja, farcinerande är precis vad det är att iakkta dem, på håll.
Det är läskigt vad små en del är också, dem ser inte ut att vara mycket äldre än min lilla Max men klär sig som att dem vore bra mycket äldre.
Varför denna stress att bli stor?
Jag vill bara säga åt dem att vänta, ni har ju för fasiken minst 10 år till på er att vara unga, festa, dricka, röka och allt som ni gör nu. Vad ska ni göra sen då? När ni har gjort allt innan ni blåst ut det tolfte ljuset i tårtan.
När jag var i samma ålder kände jag mig som världens mest konstiga och ocoola människa som hellre var hemma med familjen och tittade på film medan "dem andra" häftiga och inne i klassen var ute och söp och festade och gud vet vad.
Jag önskar att jag hade kunnat prata med mig själv då och sagt att det är precis som det ska, det är inget fel på dig, du kommer att få en hel hög underbara vänner, du kommer att bli tokkär och få hångla, du kommer att få gå på roliga fester och göra en massa dumma saker, allt kommer att bli precis perfekt, bara vänta och njut av det som är nu, och stå ut när det känns svårt, för det kommer att bli bra. Du är inte ensam.
Nu efteråt är jag så glad att det blev precis som det blev, jag skulle faktiskt inte vilja ändra på nåt. Lika lite som jag skulle vilja gå igenom högstadietiden igen. Tack för att jag hade mina underbara flummelisor på varsin sida som gjorde allt så mycket lättare och roligare.
Nä den bästa tiden är verkligen nu.
Jag som hade tänkt skriva om hur mysig och härlig min valborg var. typiskt. Jag får visa en sammanfattande bild istället:
Vi, vuxna? Javisst!
Kommentarer
Postat av: Sara
Åh du har en blogg! Gud vad nice ;)
Trackback
