Micha

Det är lätt att känna sig lite blekfet dessa dar. Grått utanför och kritvit hud. man kan ju bli deprimerad för mindre.
Häromdagen upptäckte jag till min förtjusning att det öppnat ett sånt där dygnet-runt-öppet solarium nere på hörnan där jag bor. Wow ljusterapi tänkte jag och såg in i den blålysande lokalen med bilder på hav och paradisöar på väggarna.
Dit vill jag.

Så. jag släpade med mig mina bleka fina vänner in på stället redo för en makalös förvandling. In med pengar i automaten och poff så var dem lika borta som sommaren.
Ehh hallå...? Jahaja... ensam ja.
Jag väljer ut en automat som ser bra ut, petar in en tia varpå nedräkningen börjar på skärmen. 2.0, 1.59, 1.58, 1.57....
Gahhh! Lätt panikslagen börjar jag snabbt mata automaten med alla tior jag har och rusar in med andan i halsen och smäller igen solariet om mig.
jag ligger på en paradisstrand. jag ligger på en paradisstrand. jag ligger på en paradisstrand...

Efter, gud vet hur länge, börjar jag känna mig riktigt blöt och försöker komma ihåg hur många tior min kära automat blev matad med egentligen. Hur länge har jag legat här? Vad är klockan? Var är mina vänner? ska det kännas så här?
Ytterligare en stund senare blir allt mörkt och jag kan äntligen kliva ur min hårda paradisstrand men i stället för att mötas av den makalösa förvandling jag hoppats på fullkomligt skriker spegeln T O M A T.
Jag kommer ut.
Där är dem. väntandes på mig.

Åh herre gud Micha!
Du måste ju ha varit där inne en halvtimme!! Minst!
Du ser lite...ehh..rodnad ut...
HAHAHAHAH.

Ha. ha. ha. Ja så går det när man lämnar mig ensam i ett solarium. så går det.