Micha

...är väl ändå teknikens under. jag skulle kunna skriva säkert hundra inlägg bara om mina upplevelser mellan Arlanda och Kalmar, på riktigt! och det är ingen lång resa ska ni veta! Om det sen beror på att jag är oberest eller bara upplever saker som andra inte ens lägger märke till som helt otroliga är en annan sak. troligtvis är det en blandning av båda.

Jag är alltid väldigt optimistiskt när jag packar och alltid slutar det på samma sätt. väskan krymper. 
Sååå en stor överfull bag, två platspåsar och en stor handväska senare var det bara att inse fakta. 8 kilos gränsen var sprängd. med råger. 
okej okej jag får väl helt enkelt checka in en väska då tänkte jag och gav mig in i en fight med dem där långa tejpremsorna som ska placeras på bagaget. halvt invirad i tejpen vann jag till slut kampen. röd av vallningar.

Väl vid incheckningen blev jag ombedd att placera mitt högra pekfinger i en liten avläsningsapparat och jag blev såklart alldeles till mig. 
Oj!  vad menar du? som på CSI? är du säker, ingen biljett?! bara pekfingret?! du skojar. inte. eller? nej.
jag kände mig som en stenålders som vaknar upp i 2000-talet när jag märkte att gubben i incheckningen inte alls var på skämthumör utan dödsseriös.
Biljett? HA! välkommen till nutiden här är det pekfingret som gäller så håll hårt i det ;-) hö hö hö.