Be prepared!
För någon dag sen kom jag hem från en svettig morgonpromenad och längtade efter att få hoppa in i duschen och göra mig ren och fräsh, koka en kopp te och äta en brakfrukost. Så jag klär av mig, ställer mig i duschen, slår på kranen och vad händer?
NADA.
Ingenting!
Allt som hörs är ett numera välkänt brusande ljud som talar om att arbetarna återigen har bestämt sig för att stänga av allt vatten i hela huset i minst 4 timmar framöver UTAN att förvarna detta innan. Suck, på med kläderna igen och mysa in sig i sin egen svettdoft. Mmmm lovely.
Eftersom att det här var långt ifrån första gången som vattnet försvann spårlöst hade jag som tur var buffrat upp med X antal vattenfyllda flaskor som numera alltid trängs bland broccoli och sojamjölk i min lilla kyl.
Rinnande vatten är verkligen en lyxvara i det här huset.
Lite kul var det faktiskt senare när jag möttes av en lapp på entredörren där det stod med stora bokstäver: PANIKAVSTÄNGNING av vattnet i delar av fastigeheten!!
Jag kunde inte annat än le och tycka lite synd om personen som orsakade denna panikavstängning.
NADA.
Ingenting!
Allt som hörs är ett numera välkänt brusande ljud som talar om att arbetarna återigen har bestämt sig för att stänga av allt vatten i hela huset i minst 4 timmar framöver UTAN att förvarna detta innan. Suck, på med kläderna igen och mysa in sig i sin egen svettdoft. Mmmm lovely.
Eftersom att det här var långt ifrån första gången som vattnet försvann spårlöst hade jag som tur var buffrat upp med X antal vattenfyllda flaskor som numera alltid trängs bland broccoli och sojamjölk i min lilla kyl.
Rinnande vatten är verkligen en lyxvara i det här huset.
Lite kul var det faktiskt senare när jag möttes av en lapp på entredörren där det stod med stora bokstäver: PANIKAVSTÄNGNING av vattnet i delar av fastigeheten!!
Jag kunde inte annat än le och tycka lite synd om personen som orsakade denna panikavstängning.
Räddare i nöden.
Var bor du lillla kyckling? - i ett ägg -
Jag och Lajsa kämpar på med grannsämjan...
...om våra grannar uppskattar det lika mycket som vi?
Ingen aning haha.
Vill du ha en snigel på ögat?
Ikväll knackade det hårt och bestämt på min lilla dörr. Gravida-tanten gissade Lisa och gick och öppnade.
"Hej jag kommer från radiotjänst" hörde jag utifrån hallen och stängde blixtsnabbt av tvn som vrålade på hög volym. Helvete hann jag tänka. Ser han tvn från dörröppningen tro?! Ska jag gömma mig under täcket och låta Lisa sköta det här eller ska jag gå ut och spela kvarlevande grottmänniska.
"Ähhh Micha du bor här, du får ta det här..."
Fan fan fan.
En stor bestämd karl stog där i korridoren iklädd nån slags väktarkläder, vem blir inte rädd då liksom?!
- Eh eh heej.
- Ja hej, jag kontrollerar alla här som inte har betalat tv-licensen, har du tv?
- Mjaaa en liten en...har precis skaffat...en liten! svarar jag nervöst.
Ibland önskar jag verkligen att jag hade förmågan att ljuga.
Precis då ringer mobilen, det är Maria från andra korridoren som ringer och varnar om en läbbig radiotjänstgubbe som snokar runt i korridorerna. Vad du än gör, öppna inte! Tack, men försent, han är redan här.......
Radiogubben räcker roat över ett kvitto med en fet summa.
Min kväll är fulländad.
vill du ha en snigel på ögat?
"Hej jag kommer från radiotjänst" hörde jag utifrån hallen och stängde blixtsnabbt av tvn som vrålade på hög volym. Helvete hann jag tänka. Ser han tvn från dörröppningen tro?! Ska jag gömma mig under täcket och låta Lisa sköta det här eller ska jag gå ut och spela kvarlevande grottmänniska.
"Ähhh Micha du bor här, du får ta det här..."
Fan fan fan.
En stor bestämd karl stog där i korridoren iklädd nån slags väktarkläder, vem blir inte rädd då liksom?!
- Eh eh heej.
- Ja hej, jag kontrollerar alla här som inte har betalat tv-licensen, har du tv?
- Mjaaa en liten en...har precis skaffat...en liten! svarar jag nervöst.
Ibland önskar jag verkligen att jag hade förmågan att ljuga.
Precis då ringer mobilen, det är Maria från andra korridoren som ringer och varnar om en läbbig radiotjänstgubbe som snokar runt i korridorerna. Vad du än gör, öppna inte! Tack, men försent, han är redan här.......
Radiogubben räcker roat över ett kvitto med en fet summa.
Min kväll är fulländad.
Knäpp Knas Klas KALAS!
Mina knasiga Fior.
Vänskap är kärlek utan vingar.
Lord Byron (1788-1824)
Lord Byron (1788-1824)
Stor kalabalik
Igår morse gick brandalarmet för sjuttioelfte gången i vårt kära ungdomshus. Den här gången långt innan vi skulle kliva upp på morgonen och yrvaket försökte jag få liv i det käraste jag hade till hands nämnligen min djupt sovande sambo i sängen bredvid medans ringsignalen tjöt hysteriskt ute i korridoren.
Panik!
.....eller inte riktigt, efter som sagt, sjuttioelfte gången börjar man bli van vid att det bara är någon som kokat vatten eller tänt ett ljus för mycket eller bränt vid köttbullarna eller.....i stort sett vad som helst egentligen. Men fortfarande, brandalarmet liksom och så här tidigt på morgonen dessutom!!!
Det här måste kollas upp!!
Så ut i korridoren med morgonruffs och pyamas. Dörrarna åker upp och ut rusar alla som fortfarande orkar bry sig om den tjutande apparaten och värna om sina liv. Det börjar diskuteras om vi ska orka oss nerför alla trappor och gå ut i den iskalla morgonkylan eller om vi ska ignorera alltihop och hoppas på det bästa.
Jag springer in till Lisa igen som fortfarande halvsover och försöker få med henne ut i korridoren.
- Kom igen nu, nu har du ju chansen att se alla grannarna! Det e nästan lite mysig stämning därute, sånt här borde vi verkligen göra oftare!
varpå jag flänger ut som en vanvetting igen till den lilla klungan.
Lisa gnyr besvärat inifrån lägenheten.
- Mååååste vi verkligen gå UT?!!
Eftersom ingen av oss ser varken vild eldsvåda eller brandmän bedömer vi läget som under kontroll och bestämmer vi oss för att själva gå ner till bottenvånignen och trycka av alarmet.
I samma stund har Lisa lyckats klä sig anständigt och hittat ut, redo att checka in alla grannar.
- Det e lungt Lajs, vi kan köra den hårda stilen och kasta oss ut direkt genom fönstret så slipper vi gå ut i onödan.
Då slutar larmet tvärt och det enda som hörs är borrandet från källarvåningen och ordningen är återställd i huset för den här gången.
JAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!
Jag fick tillbaks min tenta i socialpsykologi igår......
....OCH JAG HADE BARA 2,5 SMÅ FJUTTIGA FEL!!!! :D
Då tyckte någon att jag förtjänade blommor minsann.
Back to basic
Igår gjorde vi ett extremt vetenskapligt psykologiskt experiment i skolan. Det gick ut på att man skulle, håll i er, trä på så många plastpärlor på en tråd som möjlig under en minut. Det kanske inte låter så spektakulärt men man ska inte underskatta det enkla som min lärare sa.
Först fick var och en sitta framför hela klassen kopplad till en puls och blodtrycksmätare och stress-trä-på minipärlorna med allas blickar på sig.
Jag var först ut och kände mig fumlig och stressad med alla mina korta feta fingrar och tävlingsmänniskan i mig gjorde att pärlorna for åt alla håll istället för att hamna på snöret.
Men! 8 små färgglada pärlor lyckades jag fånga upp innan någon skrek stopp och tiden var ute. Med dunkande hjärta och en puls på exakt 74 kände jag mig nöjd över mitt minihalsband och tänkte på min mammas ord om att alla kan inte vara bra på allt, men alla är bra på någonting. Så, dagens slutsats blev att pärl-trä-på-ing kan strykas från listan över möjliga kall här i livet. Skönt faktiskt.
Den närmaste timmen ägnades sen åt att trä på pärlor framför en liten grupp och sen i ett ensamt rum för att mäta hur stress och prestation hänger ihop. Mycket intressant och lagom flummigt.
Voilà ett högst vetenskapligt experiment!
Först fick var och en sitta framför hela klassen kopplad till en puls och blodtrycksmätare och stress-trä-på minipärlorna med allas blickar på sig.
Jag var först ut och kände mig fumlig och stressad med alla mina korta feta fingrar och tävlingsmänniskan i mig gjorde att pärlorna for åt alla håll istället för att hamna på snöret.
Men! 8 små färgglada pärlor lyckades jag fånga upp innan någon skrek stopp och tiden var ute. Med dunkande hjärta och en puls på exakt 74 kände jag mig nöjd över mitt minihalsband och tänkte på min mammas ord om att alla kan inte vara bra på allt, men alla är bra på någonting. Så, dagens slutsats blev att pärl-trä-på-ing kan strykas från listan över möjliga kall här i livet. Skönt faktiskt.
Den närmaste timmen ägnades sen åt att trä på pärlor framför en liten grupp och sen i ett ensamt rum för att mäta hur stress och prestation hänger ihop. Mycket intressant och lagom flummigt.
Voilà ett högst vetenskapligt experiment!
