Micha

Jag har varken körkort eller bil. ganska logiskt. Om någon frågar vilken sorts bil jag menar, svarar jag att den var gul och hade 4 hjul. mer kan jag oftast inte säga. förutom möjligtvis om den hade en doftgran eller nåt annat läckert som kan vara värt att lägga på minnet.

Idag när vi var ute på en sväng satt jag i shotgun-sätet och fingrade på värme-reglerar-knappen och försökte klura ut hur man stängde av den varma luft som sprutade ut från alla håll och gjorde sitt bästa för att flambera oss levande och förvandla hela bilen till en het bastu.

Just då! En idiot gör en idiotinsväng framför oss!
Therese skriker till. Anna vrålar från baksätet: TUTAAAA! varpå jag slänger mig över växellådan mot ratten och smäller hela handen på tutan två rejäla gånger.
Sen var det över och jag satt alldeles paff och imponerad över min egen insats. Ibland undrar jag vart min snabba reaktion kommer ifrån. det är inte ofta men ibland får jag verkligen till det.

Det är lätt att känna sig lite blekfet dessa dar. Grått utanför och kritvit hud. man kan ju bli deprimerad för mindre.
Häromdagen upptäckte jag till min förtjusning att det öppnat ett sånt där dygnet-runt-öppet solarium nere på hörnan där jag bor. Wow ljusterapi tänkte jag och såg in i den blålysande lokalen med bilder på hav och paradisöar på väggarna.
Dit vill jag.

Så. jag släpade med mig mina bleka fina vänner in på stället redo för en makalös förvandling. In med pengar i automaten och poff så var dem lika borta som sommaren.
Ehh hallå...? Jahaja... ensam ja.
Jag väljer ut en automat som ser bra ut, petar in en tia varpå nedräkningen börjar på skärmen. 2.0, 1.59, 1.58, 1.57....
Gahhh! Lätt panikslagen börjar jag snabbt mata automaten med alla tior jag har och rusar in med andan i halsen och smäller igen solariet om mig.
jag ligger på en paradisstrand. jag ligger på en paradisstrand. jag ligger på en paradisstrand...

Efter, gud vet hur länge, börjar jag känna mig riktigt blöt och försöker komma ihåg hur många tior min kära automat blev matad med egentligen. Hur länge har jag legat här? Vad är klockan? Var är mina vänner? ska det kännas så här?
Ytterligare en stund senare blir allt mörkt och jag kan äntligen kliva ur min hårda paradisstrand men i stället för att mötas av den makalösa förvandling jag hoppats på fullkomligt skriker spegeln T O M A T.
Jag kommer ut.
Där är dem. väntandes på mig.

Åh herre gud Micha!
Du måste ju ha varit där inne en halvtimme!! Minst!
Du ser lite...ehh..rodnad ut...
HAHAHAHAH.

Ha. ha. ha. Ja så går det när man lämnar mig ensam i ett solarium. så går det.

Min flygresa hem till kalmar var inte helt smärtfri. Ett fullsmockat Arlanda med rödmarkerade inställda och timtals försenade plan. inte en minsta sittplats. varmt och fuktigt. trångt och hetsigt. varmt varmt varmt och alldeles för mycket kläder och packning att släpa på.

Jag hittade till slut en liten bit golv att slå mig ner på och fundera över om värmen berodde på feber eller bara vanliga vallningar. Hade jag inte varit så trött och grinig så hade det nästan varit lite mysigt att sitta där och iakkta alla förvirrade människor som irrade omkring medan snön yrde utanför.

Vänta vänta vänta

Två gatebyten, ett besättningsbyte, 2 isavspolningar och över tre timmars väntan senare var vi äntligen på väg upp i den blåsiga himmlen. skumpigt är bara förnamnet. jag tänkte att nu dör jag. nu är stunden inne. precis då spred sig en sur lukt och ungen framför mig hade spytt.
nej inte en chans. jag tänker inte dö. inte såhär. no way. så drog jag upp halsduken över näsan och satte my favorite på repeat. Ska man dö så ska det väl iallafall vara till en bra låt.

 

Det är lite kul det här med att skriva blogg. det har ju blivit lite av en "grej". Hela världen ska få veta vilken färg man har på strumporna, vad man äter till frukost och vem man träffade i toalettkön här om dagen.
 Jag kan väl knappast påstå att jag är en vidare seriös bloggare eller att det jag skriver har någon som helst betydelse för omvärlden. men ändå. lite kul är det. jag har inte heller någon som helst aning om vilka som läser det jag skriver. det är lite spännande. och jag försöker alltid luska ut vilka är dem där 10 personerna som varje dag orkar knappa sig in på min lilla sida är.
Då och då avslöjar sig någon genom att säga, jo jag vet, jag läste det på din blogg. eller. det där du skrev på din blogg häromdan...... ha! avslöjad!

En person som jag vet är en trogen läsare är i allafall min käre styvfar. Han tror på riktigt att jag kommer tjäna pengar en dag. han är rolig han. men även världens bästa pappa. Han messade tidigt en morgon och berättade att han anmält mig till blogg-SM. visste inte ens att det fanns. men ja, nu är jag tydligen med i nåt slags mästerskap också.
gulp.

Jag har gjort en ny upptäckt!!
en underbar upptäckt till och med. upptäckten heter snooz.
Jag har aldrig tidigare riktigt förstått varför folk pratar så mycket om att snooza hit och snooza dit och sen stressa iväg med kläderna på sniskan och en smörgås i ena handen. Nej jag har alltid varit mer av en dra-undan-täcket-och-hoppa-ur-sängen-direkt-människan....fram tills idag!
Så typiskt mig att alltid upptäcka allt efter alla andra.

Nu har jag i allafall anammat den här fiffiga lilla uppfinningen fullt ut. Väckarklockan ringer 6.15 (tidigt som attans för övrigt). då hinner jag snooza exakt 3 gånger. noga uträknat in i minsta detalj. Kanske att funktionen mister lite av sin charm när man planerar sin snoozning in i minsta detalt. vad vet jag. 
det känns i allafall som att jag unnar mig en sovmorgon varje morgon men utan att behöva stressa arselet av mig för det, är det inte fantastiskt?
om det sen gör mig piggare eller inte har jag ingen aning. skönt är det i alla fall att kunna trycka på den där lilla knappen och dra täcket över huvudet en stund till.

Alla dessa underbara uppfinningar! det är inte lätt att hänga med i svängarna numera som tanterna på hemmet brukar säga och jag inser att vi har ännu en sak gemensamt. tanterna och jag. det är verkligen inte lätt alltid.

Jag känner att jag måste ägna några rader åt något som tar upp ganska mycket av min vardag. Nämnligen. mina så kallade vallningar.
Min kroppstemepartur kan lätt diffa med 10 grader på nolltid. känns det som. ofta.
Ena stunden fryser jag. för att nästa svettas ånga genom öronen.

- Öppna fönstrena!!!
- Men micha det e verkligen skitkallt här inne!
- Spelar ingen roll, öppna!
- men...
- bara ÖPPNA!!!

Jag vet inte om det verkligen kan vara ett tidigt stadium av klimakteriet men i så fall känns det ju inte helt bra att vara 22 år och redan nergrävd i det fruktade klimakterieträsket... Om jag är såhär nu, hur ska jag då vara när jag fyller 40?!
Håll undan gott folk säger jag bara. håll undan!

Matsalen där vi brukar sitta och "plugga" består av två delar. En vanlig skolmatsal med slitna bord och missmatchade stolar där jag brukar hålla till och en annan del som är avskärmad med en glasruta. där har jag aldrig varit.
Glasskivan gör att det liknar lite ett akvarium. ett väldigt fint akvarium. kanske är det för att dem som sitter där ska få känna sig lite bättre än oss andra för en stund. vem vet. Fina kläder har dem ialla fall. säkert jättedyra. och borden är täckta med kritvita dukar och tända ljus.
I ena hörnan står en rosa lampa som ger hela rummet ett mysigt rosa skimmer och alltsammans ramas in av en rosa läcker strutstapet. Det är säker inget speciellt alls med rummet egentligen men det är själva grejen. glasskivan mellan oss.

Jag brukar fantisera om vad som händer där inne, vad som sägs och vad som krävs för att få sitta där och idag var inget undantag. jag satt med böckerna utspridda framför mig och drömde mig in i det rosa skimmret.

- Hörrni....vad tror ni krävs för att få tillträde dit in?
- Du måste bli rik micha!
- ahhhh...då ska jag bli det. undra vad dem pratar om...och hur det luktar....och vad dem äter....ahhh...

Det gäller att ha mål här i livet. mitt mål är att ta mig över till den andra sidan. iallafall en gång. bara känna känslan.

Det här med fotboll är inte något som jag är jätteinsatt i. jag skulle väl inte ens påstå att jag är så värst insatt över huvud taget. Men jag gillar folkfest och jag gillar att vinna.  jag gillar när folk kommer ut ur sina små gömmor och skriker och sjunger ramsor tillsammans. jag gillar när bilar tutar frenetiskt och vinkar till varandra och när folk tänder huliganljus och viftar med halsdukar och flaggor.
Jag gillar att hela slottet lös i vitt och rött och speglades i havet och att hela torget var fullt med skrålande människor och musik på en söndag.

- E det inte lite cirkusstämning?
- Jo faktiskt, det e bara clownerna som fattas.
- Äsch vem behöver clowner, vi e ju här!

Om det blir sån här folkfest varje gång Kalmar vinner så är jag faktiskt redo att göra ett försök till att bli insatt. eller så håller jag mig till att vara med att joyna festligheterna.

Överallt skreks ramsor jag aldrig hört förut.

Folkmassan omkring oss i kör: För vi har Henke Rydström, för vi har Henke Rydström.....!!!!
 -psss therese! Är det inte Henke LARSSON han heter den där fotbollsspelaren?
-jooo...men det e lika bra att bara hålla med... men vi vet ju vad han heter egentligen.

6 timmar. så länge skulle jag sitta inklämd i en buss mellan stockholm och kalmar. Bra tänkte jag, då kanske jag äntligen kan få arslet ur vagnen rent ut sagt och skriva lite skolarbete när det ändå inte finns mycket annat att göra än att  räkna bilar eller antal panikinbromsningar.

Upp med datorn i knät och till min förtjusning upptäckte jag alldeles för snabbt att det minsann fanns trådlöst internet på bussen. fatta vad high teck! wow. jag blir gång på gång påmind om att jag verkligen lever på 2000-talet.
Så. efter 4 timmar hade jag lyckats få ner hur många rader? Tre. okej. bra där.

Men! jag försvarar mig med att jag faktiskt fick reda på en hel del annat viktigt. visste ni tex att Britneys lillasyster är gravid, IGEN?!
det gäller ju att hänga med nu när kändisskvallret sägs vara den nya allmänbildningen.
Ljuva ljuva 2000-tal.

Jag hade en galen Halloween. en galet rolig Halloween.
Skitig och med En Flaska Med Rom i ena handen. aldrig förr har jag sett så många läskiga varelser på ett och samma ställe.

Jag och mina klasskompisar hade stormiddag ikväll med riktig mat och tända ljus.
Ni vet hur det blir. man pratar och äter och skrattar tills ljudnivån ligger högt över det normala.

En förskräckt själ kom in i köket mitt i allt kackel för att göra sig några nattmackor i all stillhet, såg på oss och rös till.
Huuu....
- Va, vadå?
-  flashbacks, flashbacks....ni påminner mig om min mammas kafferep med sina tanter när jag var liten, samma läten. huuu, men fortsätt ni.

och det gjorde vi. diskussionen gick het kring den kommande praktiken. dementa tanter, drägglande gubbar, rinnande katetrar och välfyllda gastronomipåsar. mums.
Den oro jag kände innan har nu övergått i total skräck. jag är vettskrämd. känslan kan nästan likställas med den jag kände första gången jag såg Blair witch project. jag var 13 år och låg med kudden över ansiktet och skrek och darrade större delen av filmen och sov med ljuset tänt ett halvår efteråt.

Nej, jag behöver lite positiv energi. överlever jag det här överlever jag det mesta. I will survive!

Oh my god Micha, you are such a neeeeerd!!
No no, she is a partyanimal and you know it!
Yeah you´re right...... I know what you are! You are a typical partynerd!

Tja, a typical partynerd kanske inte är en så dålig kombination ändå.