Det gäller att ha balans
Efter att ha slappat nere hos Therese med en alldeles för stor godispåse och för många skvallerblaskor hela dagen vandrade vi iväg till gymmet och sprang en mil på löpbandet med sockret pumpande i blodet. Världen gungande och golvet svajade när jag genomsvettig men stolt lyckades ta mig av mojängen utan att trilla baklänges och flyga in i väggen bakom.
whoooo är det bara jag eller lutar golvet skrek jag till therese och grabbade tag i räcket bredvid.
Jag blev tvungen att ta ett ett antal djupa andetag och koncentrera mig till max för att koordinera fötterna i rätt ordning och på darriga ben ta mig från rullbandet till utgången utan att snubbla över mig själv och ramla ihop i en hög på golvet. den där snurrande känslan är inte helt främmande men däremot kändes platsen att känna den på lite fel.
Haggan och Possa
Ibland känns det som att allt är så himla nytt och främmande här. Det är liksom ingen ide att ens titta efter någon man känner igen i trängseln på friskisgolvet som man alltid gör hemma för här känner man ingen och jag har redan lyckats cykla vilse i spöregn två gånger (varför regnar det alltis när man är vilse?) och missförstått både kassören på ica och chauffören i bussen på grund av min oförmåga att förstå andra dialekter.
Men jag vänjer mig.
Lär mig hitta och förstå.
och det är spännande med allt nytt samtidigt som det är väldigt skönt att komma hem till min lilla oas där allt är sig likt, mina möbler, mina foton och alla mina smågrejjor som gör att den här lyan känns som just min.
En annan sak som är bra att ha när allt annat känns främmande är nära vänner.
Igår flyttade Tilda ner hit bara 5 minuter ifrån mig. Vi bodde i samma rum i underbara Bordeaux när vi plockade vindruvor och kom varandra riktigt nära så som man gör när man borstar tänderna, sliter på fälten som slavar, festar, leker, äter, sover, skrattar och delar med sig av allt ihop. Nu kommer vi kunna dricka te och äta blåbärspaj varje dag för vi ska plugga i samma stad och inge är gladare än jag!
Haggan och Pompelipossa - Härliga minnen.
Sommaren är kort...
Efter en solig morgonpromenad i hamnen hittade vi en liten badplats med utsikt över Ölandsbron. Så himla fint! och varmt! Så det var bara att traska hem och svira om till bikini och sen cykla iväg och pressa på stranden. Jag tror till och med att jag fick lite färg. lite.
Precis vid vattnet fanns fyra små puttinuttiga mini-radhus som såg ut att komma direkt från en gammal saga. Dörrarna var så låga att det måste vara småfolk som bor där. och småfolk kan ju inte vara så speciellt svåra att muta därifrån så snart står dem lediga för oss tjejer! haha!
Vi ska ju bo i rad alla fyra och dem här är perfekta för oss! Nu gäller det bara att muta ner er hit också men det blir ett senare problem ;)
Är dem inte söta?!
Sanna, Micha, Lisa och Therese. Jag har hittat våra framtida hem.
Vi sitter i samma bil
Mycket resande har det blivit dem här dagarna, fram och tillbaka mellan Stockholm och Kalmar, packa ner, packa upp, konka och släpa men nu äntligen, nu har jag kommit tillrätta och tänker stanna lääänge!
Sitter med en kopp te och bara myser med tända ljus och njuter av att allt är på plats.
Min familj är verkligen världens bästa. vad skulle jag göra utan dem? Mamma som får tårar i ögonen så fort hon kommer på att jag faktiskt ska bo här, Max min lilla ögonsten som jag älskar över allt och så världens bästa pappa, (eller plastpappa men det e bara en fånig detalj) som alltid alltid ställer upp för mig. Jag kommer sakna er.
Men hur som helst, jag tror verkligen att jag har hamnat på rätt ställe. I Edsberg fick man gå runt och leta efter liv i huset, här är det livat överallt! Jag längtar så tills allt drar igång på riktigt med nollning och ståhej.
En vecka kvar....
Helt ensam bland främlingar är jag som tur är inte.
"Tänk att vi ska bo här nu!!!"
...den repliken är nog den mest utnyttjade i mitt vokabulär just nu. jag måste liksom nypa mig i armen och påminna mig om att jag inte är på semester, det är inte på låtsas, rummet jag bor i är faktiskt mitt och inte bara nåt tillfälligt hotellrum.
Tänk att jag ska bo här nu!
det va den första tanken jag tänkte imorse. den andra var att jag måste transportera ner min egen säng hit för den här hängmattan till säng kan jag inte sova i många nätter utan att bli krokryggad.
Imorse bar det av till IKEA efter en snabbfrukost med en av grannarna i köket. fil och kiwis. vårat kök vann tydligen tävlingen "det renaste köket i huset" vilket verkligen syns, det är hur frächt som helst och med underbar utsikt, morgonsol och enorma fönster.
Folk är så trevliga. hälsar och småpratar som att det vore den mest självklara saken i världen. killen i pizzaaffären hälsade oss välkomna till Kalmar säkert tio gånger och dessutom gjorde han 5-stjärniga veggopizzor som vi kalasade på i gröngräset med utsikt över Öland på andra sidan vattnet.
Dagens bästa var att min Lisa kom hit! jag hoppade och studsade och ville bara visa allt på en gång. Jag önskar att jag kunde ta hit alla jag tycker om och visa hur fint det är!
Vi strosade runt på smågatorna, köpte godis och hängde hela kvällen hos Therese och bara mös, just like old days :)
Jag har nog den coolaste busshållsplatsen i hela Småland.
Älskade Kalmar
Helt otroligt, jättekonstigt. jag sitter här nu i min nya lilla lya, i en ny stad, med nya människor och grannar med exotiska dialekter. Det känns helt overkligt att det är här jag ska bo nu! Men så jäkla bra.
Jag älskar redan staden. Ni skulle se! så himla mysig med kullerstenar, torn och slott, uteserveringar, gulliga hus och vart man än går luktar det hav. I love it! Man mår så bra vid havet.
Studenthuset jag bor i är stort och ligger med bästa läget i stan. Nära till affärer. nära till havet och med gym och badhus precis på baksidan. buss utanför dörren, 5 minuters gång till skolan och det bästa av allt: nära till kårhuset och studentpubarna!
Jag har inte riktigt fått kläm på hur många som bor här i huset än men i min korridor är vi 13 stycken och dem fyra som jag hittills har träffat verkar hur trevliga och rara som helst.
Dessutom! Therese bor i korridoren under mig och när vi öppnar våra fönster kan vi prata och kasta grejer till varadra! Det känns tryggt att ha min lilla pingla på nära avstånd precis som vanligt.
På tal om fönster har jag utsikt över en liten lummig bakgård med utemöbler och grillplats, hur mysigt som helst.
Mysig är verkligen det rätta ordet. med en stor potential för liv och festligheter.
Jag känner mig alldeles mosig i huvudet av alla intryck. Det finns så mycket jag vill berätta!! men nu ska jag försöka sova för imorn väntar min första hela dag i KALMAR, min nya vackra stad. dessutom får vi finbesök :)
Fortsättning följer...
Therese - "Det blir en utmaning att stappla fram i högklackat i den här stan!"
Bästa våningen
Igår samlade vi ihop de partygladaste människorna i huset och dukade upp kräftor och annat gott på balkongen uppe på femman.
Man ska inte va snål med festligehterna och för att alla skulle känna sig välkomna passade vi på att bjuda in alla som hade vägrana förbi. Snyggt va?
....va det nån som missade att vi hade fest?
Surströmminspremiär
Jag är väl nästan så långt ifrån norrlänning som man kan komma, men en sak håller jag stenhårt på. Surströmmingspremiären.
"Nej fy hur kan du äta nåt som luktar så fruktansvärt illa!"
Så brukar dem flesta reagera när man säger det.
Men jag är verkligen glad att fisken luktar så illa, inte för att jag tycker att det är så fruktansvärt som alla säger men ändå, om det hade varit helt luktfritt hade det ju varit som vilken liten firre som helst. och hur kul hade det då vart på en skala?
Nej, surströmmingen vore inte samma sak utan lukten, och som tur är smakar det långt mycket godare än det luktar.
mest bara salt faktiskt.
dessutom är det lite roligt för det blir alltid ett hett samtalsämne.
Det krävs lite mod, lite styrka, en stor dos tuffhet och en jäkla massa potatis och creme fresh för att våga smaka men sen så, sen är man fast!
Total avslappning
När jag fyllde år fick jag ett pressentkort av fina Sanna och Therese på Åhlens spaavdelning. Sån lyx händer inte varje dag eller ens ibland! Jag kände mig så ompysslad så vilken sagoprinsessa som helst skulle blivit grön av avundsjuka.
Det var som en egen liten värld där innanför dem stora dimmade svängdörrarna, det kändes som att tiden stog still och stress inte existerade. mystiska dofter, ljus, nypressade fruktjuicer, teér, böcker om yoga och ett dovt ljud av vågskvalp....helt fantastiskt! Precis ett sånt break som min kropp skrek efter i allt packande.
Så där satt jag i min mjuka badrock och stora tofflor och sippade på nåt exotiskt te och bara njööööt.
Själva massagen var en upplevelse i sig. Som en blandning av total avslappning och mörbultning på samma gång, en riktigt genomkörare och jag kände hur varje liten spänning rätades ut och släppte.
Jag kom ut från svängdörrarna som en ny människa och på tunnelbanan hem satt jag som i min egna lilla bubbla helt avdomnad och bara log och kände mig helt harmonisk och avslappnad och såg säkert ut som en efterbliven dåre. men en glad sån.
Tack tjejer för världens bästa pressent!
Jag drunknar i flyttkartonger
Det tar verkligen på krafterna att packa.
Hela lägenheten är fullständigt belamrad med flyttkartonger. vart jag än vänder mig stöter jag i något. Om jag ska gå från ena enden av rummet till den andra måste jag hinderbanana mig fram och hoppa över diverse grunkor.
Jag är kanske inte den mest graciösa människan heller vilket har inneburit X-antal svordomar och islagna tår hittills. och fler lär det bli.
Jag blir lite lätt galen av att bo såhär.
Men! På tisdag åker jag ner lite hipp som happ för att kolla in lägenheten och inte minst stan. Sen bär det hem igen en sväng för att kontrollera att hela flyttlasset kommer med ner tillsammans med min kära familj.
Det är när jag börjar rensa såhär som det inte längre går att förneka att jag har för mycket kläder. Mitt tänk går ungefär såhär....
" Tänk vad den här klänningen har fått vara med om! Vilka minnen! Jag kan bara inte slänga den."
...det här har lett till att det mesta av min packning består av just, kläder. Det är himla konstigt att det ändå så ofta känns som att jag aldrig har något att sätta på mig. Hur går det ihop...?
Min nya tjusiga inredning.
Vi har solen i ögonen..
Lars Winnerbäck.
Kvällen började inte direkt med solen i ögonen dock...
Jag och min kära styvfar var bland dem första på plats vid Zinkensdamm en stund innan 18 precis som det stod på biljetterna. Vi hann nätt o jämt hoppa ut bilen så började regnet falla. Vilken tur att vi båda hade tänkt på att ta med paraply, det här skulle bli en lätt match.
Glada i hågen ställer vi oss i kön och märker att ena gallerväggen är täckt med hängande paraplyer i regnbågens alla färger.
Jahaaaa, man får inte ta med sig paraplyerna in.....?!
Eftersom ingen av oss tagit med varken regnjacka eller särskilt varma kläder springer vi raka vägen till ett av försäljningstälten i jakt på en varsin poncho.
Slut?!
Hur kan dem först sno våra paraplyer och sen inte ha ponchos så det räcker eller ens något slags tak att gömma sig under?!
Skandal. Och vid den här tiden hade finregnet bytts ut mot skyfall....
Kalla, blöta och med den nyupptäckta infomationen om att Winnerbäck tydligen inte skulle gå på scenen förrän 3 timmar senare sökte vi skydd under allt vi kunde hitta. vilket inte var så mycket.
Till slut fick vi tag i varsin poncho för det vanvettiga priset 60 kr. per styck! För en plastsäck! Jag hade iaf turen att få en hel säck, Jimmy hade inte samma tur utan blev minst lika blöt som utan.
Det gick inte annat än skratta åt eländet.
Några timmar senare och en grym Miss LI konsert rikare var det äntligen dags för huvudnummret. Jag glömde bort allt om hur frusen och kall jag var så fort musiken gick igång och Lasse kom ut på scenen som jesus själv i sitt långa hår.
Timmarna flög förbi och jag bara njöt rakt igenom.
Tänk att jag har fått se honom.
Vilken stämning.
08-08-08
Hur firar man bättre en sån härlig dag än med Johnossi och Kleerup på Medis?
På med paraply och galosher här ska ut och dansas på stan!
Lisa din cooling ;)
http://mittlivsomlisa.blogg.se/2008/august/kleerups-mamma.html
Världens bästa mamma
Min mamma berättar alltid hur fin jag är, att jag kan bli precis vad jag vill och hur glad hon är att just jag är hennes dotter. Min mamma känner mig bättre än dem flesta eller kanske mest av alla och på något sätt vet hon alltid hur jag mår utan att jag behöver berätta.
Min mamma är dessutom världens coolaste. Hon älskar att sjunga och dansa och sjunger med i låtar som hon egentligen inte alls kan texten på, och då är det inte tal om något halvdant trallande inte. högst av alla. enda från tårna.
Det spelar ingen roll om hon befinner sig i matkön på ica, på jobbet eller hemma, så fort en fartig låt går igång skruvas volymen upp till max och mamma rockar loss. hon bryr sig helt enkelt inte och det e så himla härligt.
Man hör alltid när mamma kommer körandes i sin stora svarta bil. Vid första intrycket skulle man lätt kunna tro att det är ett gäng gangstergrabbar som kommer crusandes med nervevade rutor och dunka-dunka musik som får hela bilen att låta som en stor bergssprängare. men nej, ut hoppar min lilla mamma med sitt glada smajl på läpparna.
Min mamma är en sån som det sprudlar och lyser om. man märker henne så fort hon kliver in i ett rum. hon har en sån utstrålning och energi som drar människor till sig. min mamma skulle ha stått på scenen och dansat eller spelat teater och underhållit på något sätt.
Mina kompisar säger ibland att jag påminner om henne, då blir jag glad. min mamma är galen och underbar.
Bästa underbara coola vackra härliga snygga roliga fina mamma.
Jag älskar dig!
Ja ja jaaaa
Nu har det såklart gett med sig. regnet har kommit. med kraft dessutom.
Men ändå är jag inte nöjd.
Nu vill jag ha värmebölja.
Gärna på en gång.
Tack.
Värmeslag
När jag kom hem från jobbet idag visade innetemperaturen på just närmare 40 grader. luften stog stilla och jag var redan svettig efter cykelturen. I såna situationer får jag panik.
Min första impuls var att öppna frysen och lägga armarna i ett av frysfacken. om jag vart mindre hade inte tvekat en sekund att krypa in med hela kroppen och inte komma ut förrän min kroppstemperatur sjunkit till det normala.
Istället öppnade jag ytterdörren, korridorsdörren och fönstret ute vid hissen på vid gavel i hopp om att få lite rotation på luften och kanske till och med få in lite ny.
Varje dag blir det såhär. och varje dag undrar jag varför jag inte äger en fläkt?!
Det närmsta en fläktande vind jag kommer är köksfläkten över kokplattorna som jag såklart slog på i brist på annat vilket bara ledde till att rummet förutom varmluft fylldes med gammal matos, lax tror jag bestämt.
Jag kände mig yr. Sjönk ihop på sängen och måste ha somnat eller domnat bort för 2 timmar senare vaknade ur en mardröm genomblöt med dunkande huvud och samma obehagliga feberkänsla som vid 40 graders feber.
Jag snubblade ut i duschen och lyckades efter ett tag få riktigt kallt vatten i kranen. isande kallt. nästan i klass med att krypa in i frysen.
