Söndagsslapp
Sen lyssnade vi på skön musik och jag spelade Utan dina andetag och Elina sjöng med. Jag får rysningar av den låten varje gång. Det var mysig stämning.
Imorse åt jag upp resterna av glassen till frukost-lunch med ursäkten att jag hade ont i halsen. för det hade jag verkligen. Sen ångrade jag mig när jag hade smällt i mig allt och tänkte att jag kunde ha valt nåt bättre till frukost. och att jag måste sluta vara så onyttig. nån dag snart så...
Jag låg kvar länge i sängen och lyssnade på ett gammalt avsnitt av Sommar i P1. Det var lyssnarnas val av sommarpratare. Jag blev så tagen och rörd av det hon sa. precis som när Winnerbäck pratade. jag blir så fascinerad när människor verkligen delar med sig av sitt innersta. det är imponerande.
Det är så skönt att bara ligga och blunda och lyssna och fantisera ihop sina egna små bilder.
Tänk att ha över en timme att bara prata om sitt liv och sina tankar och funderingar. det vore nåt det. Jag började tänka på vad jag skulle prata om. Om nu den chansen skulle komma haha.
Cyklade till Sanna och gick en promenad och hade lite deep talk på en klippa. Folk badade nedanför oss och jag kom på hur extremt lite tid jag spenderat i vattnet den här sommaren. det är inte likt mig.
Nej nu står Therese där nere och väntar. Lite hopp och studs i parken med Friskis är vad jag behöver. Ibland så kan jag faktiskt vara lite nyttig också. I lagom dos.
Spriiiiing.
En bra sak...
Jag har skaffat mig ett barn! Ett alldeles eget fadderbarn!
En jättefin liten flicka från Tanzania. Jag blev riktigt rörd när jag fick hem fotografiet på henne. Hon är 10 år och duktig i skolan stog det i brevet.
Enda kruxet är att jag så lätt får storhetsvansinne av såna här saket och känner att jag vill göra så mycket mer, nåt i stil med att rädda hela världens svältande barn och ta hem allihop till mig och bara rå om och göda dem.
Men å andra sidan, om jag kan hjälpa en liten flicka och göra så att hennes liv blir bara en liiiiten gnutta bättre är det ju iaf en bit på vägen. Och vid närmare eftertanke skulle det nog bli lite väl trångt här hemma, även om jag utnyttjade förrådet...
200 kr i månaden är faktiskt inte mycket alls när man tänker efter, det e ju fasiken knappt vad jag lägger ut på naturgodis! herregud.
Nä, mindre naturgodis till mig och mer mat till dem som behöver.
Två goda flugor i en smäll!
.....och likt förbaskat ligger jag här på sängen och har smällt i mig en hel påse sånt här ajajaj....
Stockholm i mitt hjärta
Trots 2 timmar sömn och många timmars postdelning i alldeles för många trappuppgångar med alldeles för lite luft slutade dagen riktigt bra.
När jag kom hem svettig och trött möttes jag av en stor bag och efter några minuters hysteriskt hoppande och kramande kändes allt precis som vanligt igen. Min andra hälft e hemma! och med pressenter dessutom!
Hallelulja!
Kvällen spenderades på en uteservering med libanesisk mat på söder med Sanna och Therese. Hur mysigt är det inte att kunna sitta ute och äta och prata och titta på alla människor och ...bara njuta av livet!
Sent vandrade vi hem genom stan, från söder hela vägen till tekniska, och jag försökte verkligen anstränga mig för att förstå hur allt hängde ihop. Jag tror jag lärde mig en del faktiskt tack vare mina fina vänner som snällt svarade på mina fyrahundra frågor om "vad e det här för hus, vart kommer man om man fortsätter åt det där hållet och vad heter den här gatan nu igen?".
Man kan inte annat än älska det!
Nu så vill jag sjunga att sommaren e min
Jag har inte haft på tre år,
men just nu känns det nästan likadant som när jag fick mitt allra första.
Det är såklart några små detaljer som har ändrats, som att skolavslutningen med fina sånger om sol och bad och flaggor i topp och vita kläder bytts ut mot picnic och grillning i Tantolunden med oömma kläder och bag-in-box och kubb.
Det e härliga tider.
I fem långa timmar satt jag med pennan i hand och skrev som aldrig förr.
Jag tänkte att nu jäklar ska jag kämpa, skriva ner varenda liten tanke som dyker upp så
att jag inte ångrar sen att jag inte skrev det.
Det blev många sidor haha...
När jag kom ut från salen och ut i solen kände jag bara FREEEEDOM!
Underbar känsla.
Det blev bara bättre när vi gick och badade ett gäng i det glittrande vattnet på en superfin sandstrand precis nedanför universitetet.
Sicket litet smultronställe säger jag bara!
Ahh tänk att man kan bli såhär kär i sommaren varje år!
Here comes the sun
Solen skiner där jag bor. Eller kanske i hela Sverige. Termometern visar 29 grader och jag sitter inne och pluggar. Det e riktigt ocoolt som min gitarrlärare skulle ha sagt. Jag tittar avundsjukt ut på alla människor i flip-flops där nere på gatan, tittar på alla balkonger med solande mäniskor i huset bredvid, och hör titt som tätt nån bil som kör förbi och tutar hysteriskt med nedvevade rutor och dunkadunka musik. Sen tittar nöjt på min blomma som sträcker sig mot solen i mitt öppna fönster.
- Ja jag har skaffat min första riktigt levande krukväxt och jag har bestämt mig för att den ska förbli precis så levande ett bra tagt till. Extra tålig stod det med feta bokstäver när jag köpte den. Perfect.
Håller tummarna för att inte vinden kommer och kastar ner den i huvudet på nån av alla arbetare där nere....lr? då kanske borrandet slutar för ett tag? hah!
Woouuupsi.
Jag funderar på att gå ut och sätta mig på våran gemensamma balkong, MEN så kommer jag på att sollentunahem hellre har valt att lägga pengar på stora palmer i korridoren, som tydligen kostar flera tusen kronor i månaden, än några stolar och kanske ett bord. Jag ska ta tag i problemet och piffa balkongen själv för där planerar jag att tillbringa många sommarkvällar drickandes vin och te när Lajs kommer hem.
Helgens planer är att smyga upp med grannarna och grilla uppe på takterassen OCH jag ska bli sommarbrun, fortsättning följer!
Fin lr hur? :)
17 / 5
Valborg på vuxet vis
I mina ögon ser alla precis likadana ut. Jag låter som 100 år gammal men jag tycker verkligen att det e farcinerande. Ja, farcinerande är precis vad det är att iakkta dem, på håll.
Det är läskigt vad små en del är också, dem ser inte ut att vara mycket äldre än min lilla Max men klär sig som att dem vore bra mycket äldre.
Varför denna stress att bli stor?
Jag vill bara säga åt dem att vänta, ni har ju för fasiken minst 10 år till på er att vara unga, festa, dricka, röka och allt som ni gör nu. Vad ska ni göra sen då? När ni har gjort allt innan ni blåst ut det tolfte ljuset i tårtan.
När jag var i samma ålder kände jag mig som världens mest konstiga och ocoola människa som hellre var hemma med familjen och tittade på film medan "dem andra" häftiga och inne i klassen var ute och söp och festade och gud vet vad.
Jag önskar att jag hade kunnat prata med mig själv då och sagt att det är precis som det ska, det är inget fel på dig, du kommer att få en hel hög underbara vänner, du kommer att bli tokkär och få hångla, du kommer att få gå på roliga fester och göra en massa dumma saker, allt kommer att bli precis perfekt, bara vänta och njut av det som är nu, och stå ut när det känns svårt, för det kommer att bli bra. Du är inte ensam.
Nu efteråt är jag så glad att det blev precis som det blev, jag skulle faktiskt inte vilja ändra på nåt. Lika lite som jag skulle vilja gå igenom högstadietiden igen. Tack för att jag hade mina underbara flummelisor på varsin sida som gjorde allt så mycket lättare och roligare.
Nä den bästa tiden är verkligen nu.
Jag som hade tänkt skriva om hur mysig och härlig min valborg var. typiskt. Jag får visa en sammanfattande bild istället:
Vi, vuxna? Javisst!
Sjung för glatta livet
800 personer som skrattar och skrålar på från tårna tillsammans, det är en mäktig känsla.
Det e full fart från uppsjungningen med armkrok, salsasteg till Conga och knäböj med Blä-häpp-sa-den-gröna-lilla-grodan enda till sista hesa tonen.
Gabriel, våran energikick till körledare, smittar av sig så fort han kliver på scenen. Man kan inte annat än bli spritt språngande glad helt enkelt. Perfekt en vanlig måndagskväll.
Snart är det konsertdags med massa braiga låtar, Umbrella är nog favoriten den ger mig rysningar varje gång. Och förresten så kommer det bli den bästa konserten hittills för Elin, Elina och Ida ska sjunga solo och jag kommer vara MINST lika nervös som alla tre tillsammans....
Det bästa är att vi får sjunga på så många andra roliga ställen också, som Idol-finalen i globen i vintras, på Carolas konsert på Hovet, på centralen i Förkväll, i statshuset, i Gabriels egna tv-program i tv-huset och inte minst i sommar: Dalhalla!! Inte alla som kan skryta med det haha!
men överlägset roligaste kör.
Titta där är vi! Bakom Gabriel direkt till vänster!
Elina, jag och Tove, vi fick som vanligt kämpa hårt för dem platserna.
Hit flyttar jag...
Min magkänsla säger mig att jag kommer att trivas.
Mysig liten stad med stort studentliv och bara bron över till mitt kära Öland.
Men det bästa av allt, vatten överallt, morgondopp innan föreläsningarna är bokat.
Jag längtar!
LOOK-A-LIKE PARTY
Tingeling, Betty Boop och Rödluvan.
Rödluvan, Tingeling och Betty Boop var på storparty hos Piff och Puff på Gärdet.
Det var fullt drag på dansgolvet hela kvällen.
Mina skor gick sönder vilket måste vara ett tecken på en fartfylld kväll.
En perfekt bakisdag
Igår var precis en sån dag.
Vaknade alldeles för tidigt utan en vätskedroppe i hela kroppen kändes det som, klunkade i mig några liter vatten, sov, vaknade, sov, vaknade och pallrade mig tillslut ur sängen som ett vandrande vrak.
Hungrig som en varg och med kylen full av.....grönsaker. Jippi.
Plockade upp mobilen och messade mitt enda hopp.
- "Min mage e i uppror, har du något onyttigt och fettigt hemma?!!"
Pip-piiip.
- "Samma här, kom ner så lensar vi skafferiet...."
På med tofflor och mjukisar och nerför trappen.
Så i varsin ende av soffan blev vi liggandes med pizzakartonger, godispåsar och gifflar runt oss och varsin skvallerblaska i handen. Underbart.
Såhär skulle man alltid ha det =)
Kom heeeeem
Tomt tomt tomt jättetomt och stort känns mina 22 kvadrat nu med bara en säng.
Lisa har åkt till Tyskland och kommer inte hem igen förrän på min födelsedag 7:e juni.
Det e jättelänge!
Ingen att vräka ur sig alla bekymmer för efter skolan, ingen att messa och be köpa hem ett gäng bananer, ingen att stöka och böka med tvätt och disk tillsammans med och nästan det värsta; ingen som säger "Michaaaaa kan inte du berätta något" när lampan är släckt och jag precis är på gränsen till att somna....
Jag kommer verkligen sakna att ha lördag mitt i veckan, köpa naturgodis och bara ligga o prata gamla minnen hela natten, det är liksom inte riktigt lika kul när man är själv.
Nä hualigen måtte dessa 8 veckor gå snabbt.
Jag avskyr när dem jag tycker om åker bort, då blir jag som ett litet barn som klamrar sig fast och snyftar "åk inte!"
Men när jag snyftat klart så vet jag ändå att Lajs kommer att ha det bra och trivas som den skogsmulle hon är bland toppar och fjäll och det vore faktiskt lite taskigt att inte unna henne det, och nu har jag en bra anledning att besöka en liten liten plats som heter Lindau som jag aldrig aldrig nånsin skulle kunnat komma på tanken att besöka annars om det inte vore för en rödhårig liten tös. Så det måste ju vara positivt.
En prinsessa skulle jag bli!
Sjuksköterska i Umeå.
Så när jag väl satt med studera.nu framför mig och skulle knappra in mitt val kom paniken.
Tänk om jag inte alls vill bli sjuksköterska?!! Tänk om jag skulle bli något helt annat.
"Det är nu jag ska välja hela min framtid, resten av mitt liv och den knapp jag trycker på nu kommer att få konsekvenser som jag får leva med FÖR RESTEN AV MITT LIV".
Snacka om stressande tanke.
Nä just nu har jag ingen aning om vad som kommer stå på min ansökan som panik-skickas 23.55 på tisdag.
Det ordnar sig alltid. Det ordnar sig alltid. Du kan alltid ändra dig och byta. Du kan ändra dig senare. Ta det lungt. Andas lungt. Ta tre djupa andetag. Grubbla inte ihjäl dig. Tänk inte för mycket (men tänk ändå). Tänk. tänk. tänk.
Hahah av någon anledning blir jag inte mindre stressad.
Min beslutsångest tar kål på mig.
När jag var liten visste jag exakt vad jag ville bli. Jag skulle gå runt i klänning och fina smycken och bestämma en massa bra saker hela dagarna. Hmm kanske nåt att spinna vidare på ändå...
Var bor du lillla kyckling? - i ett ägg -
...om våra grannar uppskattar det lika mycket som vi?
Ingen aning haha.
Vill du ha en snigel på ögat?
"Hej jag kommer från radiotjänst" hörde jag utifrån hallen och stängde blixtsnabbt av tvn som vrålade på hög volym. Helvete hann jag tänka. Ser han tvn från dörröppningen tro?! Ska jag gömma mig under täcket och låta Lisa sköta det här eller ska jag gå ut och spela kvarlevande grottmänniska.
"Ähhh Micha du bor här, du får ta det här..."
Fan fan fan.
En stor bestämd karl stog där i korridoren iklädd nån slags väktarkläder, vem blir inte rädd då liksom?!
- Eh eh heej.
- Ja hej, jag kontrollerar alla här som inte har betalat tv-licensen, har du tv?
- Mjaaa en liten en...har precis skaffat...en liten! svarar jag nervöst.
Ibland önskar jag verkligen att jag hade förmågan att ljuga.
Precis då ringer mobilen, det är Maria från andra korridoren som ringer och varnar om en läbbig radiotjänstgubbe som snokar runt i korridorerna. Vad du än gör, öppna inte! Tack, men försent, han är redan här.......
Radiogubben räcker roat över ett kvitto med en fet summa.
Min kväll är fulländad.
Knäpp Knas Klas KALAS!
Lord Byron (1788-1824)
JAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!
Jag fick tillbaks min tenta i socialpsykologi igår......
....OCH JAG HADE BARA 2,5 SMÅ FJUTTIGA FEL!!!! :D
Då tyckte någon att jag förtjänade blommor minsann.
Back to basic
Först fick var och en sitta framför hela klassen kopplad till en puls och blodtrycksmätare och stress-trä-på minipärlorna med allas blickar på sig.
Jag var först ut och kände mig fumlig och stressad med alla mina korta feta fingrar och tävlingsmänniskan i mig gjorde att pärlorna for åt alla håll istället för att hamna på snöret.
Men! 8 små färgglada pärlor lyckades jag fånga upp innan någon skrek stopp och tiden var ute. Med dunkande hjärta och en puls på exakt 74 kände jag mig nöjd över mitt minihalsband och tänkte på min mammas ord om att alla kan inte vara bra på allt, men alla är bra på någonting. Så, dagens slutsats blev att pärl-trä-på-ing kan strykas från listan över möjliga kall här i livet. Skönt faktiskt.
Den närmaste timmen ägnades sen åt att trä på pärlor framför en liten grupp och sen i ett ensamt rum för att mäta hur stress och prestation hänger ihop. Mycket intressant och lagom flummigt.
Voilà ett högst vetenskapligt experiment!
Hem Ljuva Hem
Bland det bästa som finns är att komma hem efter en lång dag i skolan eller på bibblan, dra ner rullgardinen, ta en lång dusch, sätta på skön musik, tända massa ljus och bara njuta.
Sen tassar man över i mjukiskläder till grannen som också har tänt en massa ljus och dessutom köpt godis och kokat te. Sätter på en film. och efter en stund knackar det på dörren och en granne till kikar in och vill vara med.
Det slutar med att vi ligger i soffan allihopa fulla med godis och gapskrattar i munnen på varandra fastän klockan blivit 12 och jag kommer vara aptrött imorgon.
Tänk att det kunde bli så bra!
It takes two baby
Det går inte att ta miste på vilka som bor i 510:an längre =)