upside down
11 TIMMAR!
jag trodde inte mina ögon när jag vaknade imorse. Hur kan 11 timmar gå så fort?
det går inte ihop. mina ögon var så svullna att jag knappt kunde se mig själv i spegeln. det hade nog vart lika bra att bli skonad från den synsen märkte jag sen. tryckande huvudvärk och alldeles omtöcknad och varm.
Jaha det är en sån dag idag hann jag tänka när jag till slut lyckats bända upp dem tunga ögonlocken och få på lite mascara. det blir en sån där dimmig dag som man bara vill sova sig igenom eller dra ner en mössa långt över ansiktet och slippa synas. och mycket riktigt. hela dagen har gått ut på att längta och räkna timmarna till sängen.
Trött och varm och allmänt frånvarande lyckades jag iallafall ta mig igenom alla momenten i skolan med lyfttekniker, kranar, hävert, benböj och allt vad det var. Sjuksköterskekläder, namnbricka och hela kitet fick jag bära för första gången också. inte fy skam. det kändes riktigt coolt faktiskt.... lr ja. jo lite coolt faktiskt. lite mer på riktigt.
God Natt!
Olgas
Det är en liten liten sibyllakiosk som lyser upp som ett litet ljus i mörkret. Mittemot kåren ligger den. perfekt läge. efter en hel kväll finns det inget bättre än att stanna till och köpa sig en veggoburgare och pommes med massa ketshup, massa salt och ännu mer grillkrydda. fettigt, salt och mättande.
Det är alltid fullt liv där inne i kuren. hungriga skrålande människor som säkert skulle döda för att få sin burgare om det behövdes. och just då är jag en av dem. hungrig som ett djur och säkert otrevlig mot den stackars tjejen i kassan som alltid ser så rädd ut som att alla när som helst ska bryta sig in genom luckan och börja kasta i sig hamburgarna råa.
- "Veggoburgare. vegetarisk ska den va!!! och stoooor pommfritt! jättemycket salt. jättemycket grillkrydda. lite mer. åhhhh vad jag är hungrig!! mat mat maaat!!
Det är nåt visst med det där Olgas.
För mycket av det goda
Nä skönt med måndag imorgon så att det blir lite ordning i mitt oordningssamma liv.
Du är aldrig ensam
Idag hade vi en föreläsning om hygien och smittohärder och jag fick höra något som jag tror skulle vara uppmuntrande för alla oss ensamma. men jag vet inte. kanske blev det snarare nån slags tragisk moteffekt.
"...så när ni går där ensamma påväg hem från krogen sena nätter och känner er lite frusna och ensamma, kom då ihåg att ni aldrig är riktigt så ensamma som ni känner er. Ni kan istället tänka på alla dem miljoner bakterier som alltid gör er sällskap och som aldrig sviker...."
Tröstande? njaaaa. jag vet inte riktigt hur lockande det känns att gå hem och mysa med en massa småkryp som jag inte ser och helst aldrig vill se. eller ens vill veta täcker min kropp.
Men tack Lasse för försöket. jag ska ha det i bakhuvudet nästa gång jag känner mig ensam i brist på annat. mmm hem och mysa. med mina bakterier. mmm. mysigt. gud. vad bra det känns.
Hösten är räddad
Nu vill jag bara släcka alla lampor, tända massa ljus, koka varmt cocos-te, duscha varmt och länge och glida runt i min mjuka morgonrock, dra in kaneldoften från doftljusen och lyssna på världens bästa höst-mys-feel-good-musik.
Min höst är räddad.
Ahhh repeat repeat repeat repeat....
Gomorron världen
Våran klass är inte riktigt som alla andra. Första dagen fick vi reda på att några av oss kommer läsa på distans och sitta runt om i länet och vara med på lektionerna genom telesändning.
skitkonstigt tänkte jag men okej.
En typisk morgon kan låta ungefär såhär.
- Hultsfred? Hultsfred är ni med oss? vink ,vink. Hallå, hör ni mig?? jaha ni ser mig inte, men om jag står här då? nähe inte då heller. då har vi problem. igen.
- Vimmerby då? ho ho? jasså ni ser mig! ...men hör inte..?
- Då försöker vi med Oskarshamn istället. Jamen ni e med vad härligt! Då måste jag bara höra vad ni har för väder om ni tittar ut? jasså ni sitter i en bunker vad trevligt.
och så småpratas det på.
Roligt i början. skitirriterande efter ett tag. speciellt när man mitt i ett resonemang plötsligt hör ett brus i högtalarna och nån för tionde gången skriker ut att "kan ni upprepa vad ni sagt dem senaste tio minuterna för vi hörde inte". Suck.
då tittar jag o therese på varandra och himlar i takt.
Om man nu själv nån gång skulle få för sig att räcka upp handen är det så fiffig att en liten röststyrd kamera zoomar in och fläker upp ens stora ansikte mitt på skärmen både i sitt eget klassrum och i, gud vet vilka, diverse klassrum ute i länet. kul. jättekul. speciellt en måndagsmorgon när man sitter med röda trötta ögon små som grisögon. nej längst bak i klassrummet så långt ifrån allt vad kameror heter.
så långt man nu kommer från dessa vandrande monster.
Det här med att flyga...
Jag är alltid väldigt optimistiskt när jag packar och alltid slutar det på samma sätt. väskan krymper.
Sååå en stor överfull bag, två platspåsar och en stor handväska senare var det bara att inse fakta. 8 kilos gränsen var sprängd. med råger.
okej okej jag får väl helt enkelt checka in en väska då tänkte jag och gav mig in i en fight med dem där långa tejpremsorna som ska placeras på bagaget. halvt invirad i tejpen vann jag till slut kampen. röd av vallningar.
Väl vid incheckningen blev jag ombedd att placera mitt högra pekfinger i en liten avläsningsapparat och jag blev såklart alldeles till mig.
Oj! vad menar du? som på CSI? är du säker, ingen biljett?! bara pekfingret?! du skojar. inte. eller? nej.
jag kände mig som en stenålders som vaknar upp i 2000-talet när jag märkte att gubben i incheckningen inte alls var på skämthumör utan dödsseriös.
Biljett? HA! välkommen till nutiden här är det pekfingret som gäller så håll hårt i det ;-) hö hö hö.
mer än 8 kg? neeeej nej ni måste ha vägt fel.
Bittersweet
Att bo hemma hos föräldrarna igen har sina födelar, speciellt när man vaknar hungrig på morgonen och det finns ett helt kylskåp som inte gapar tomt utan är fyllt med MAT och PÅLÄGG till brödet som för övrigt INTE består av torftigt hårdbröd utan mjukt färskt GOTT bröd.
"åhhh jäklar ni har ju PÅLÄGG också!!!!"
jag har glatt gödit mig själv denna helg.
det är såklart inte bara maten som lockar hem mig (även om den onekligen är ett stort plus).
En annan intressant sak som händer när man kommer hem är att man beter sig precis som då. som en humörsvängig tonåring. man irriterar sig på samma saker, smäller i dörrar, gormar och far ut, man märker att det fortfarande bråkas om samma gamla saker vid matbordet, det är samma vassa pikar som flyger genom luften och ja, allt är precis som vanligt. sweet home.
det är en ljuv hat-kärlek. fast ändå mest kärlek. men tre dygn i taget är en lagom dos. klart slut.
jag kommer heeeeem ikväll
- kul att höra att nån slipper vara orolig för att bli hemlös de närmsta åren iallafall. jag menar, du verkar ju onekligen ha en del hem att välja på.....
Kära gamla Norrviken.
Man vet att man har hemlängtan...
(eller så var det själva grejjen att se på tv som gjorde mig rörd eftersom jag inte har någon egen.)
Jag visste inte ens om att jag längtade hem men nu när flyget är bokat kan jag knappt bärga mig.
Kalmar är fint men det ska det bli skönt med lite miljöombyte.
Det är så mycket jag vill hinna med,
shoppa, festa, fika, slappa, vandra runt på stan, träffa mina fina vänner och familj och se så att min lägenhet står kvar såklart.
det blir tajt. men prio nummer ett är iaf att umgås med min älskade lillebror. och därefter att tillfredsställa mitt konsertbehov.
Bästa Lasse Lindh på debaser på fredag, ja ja jaaa! :D
ja jag kanske är kallad
Hjälp, det där låter ju snarlikt nån slags religiös sekt satt jag och tänkte under föreläsningen medan jag brände sönder tungspetsen på mitt kokheta te.
Mystiska ljud från ovan
Varje natt somnar jag till ljudet av dunk där uppifrån, det låter som att någon sitter och studsar en studsboll i huvudet på mig. Personen ifråga verkar till råga på allt ha en stor förkärlek för höga klackar. klick klack låter det stup i kvarten mellan allt dunk dunk.
Vad fan??
Vilken normal människa går omkring i högklackat inomhus och studsar studsboll?!!
Nej jag ska få tag i den skyldiga, jag har ju två rätt uppenbara spår att gå på. DU med studsboll och klackar, se upp snart har jag dig!
wooops...
Jag måste skaffa hemförsäkring. och brandalarm. och alla skydd som går för att skydda mig, eller kanske allra mest dem runt omkring mig, från mig själv.
Det är läskigt när man kommer hem sent sent på natten och alla ljusen från förfesten fortfarande står och brinner lite överallt i rummet.
illa. riktigt riktigt illa. det får inte hända igen.
hoppas inte mamma läser detta.
Bra ljus för övrigt.
konstiga matvanor
Jamen hare är väl inte helt normalt att äta?
och älg!
Men vet ni vad jag såg? På ica maxi hade dem sån här orm vad heter den nu...?
Snok?!!!
neeeeeeeej!
huggorm?!!!!
Micha snälla bespara oss från dina ormkunskaper, sånt där går inte att äta.
Om jag inte vore vegetarian skulle jag minsann visa dem! jag skulle vinna konstiga-saker-att-äta-tävlingen med hästlängder.
Jag älskar facebook
Jag förstår inte vad jag gjorde av all min spilltid innan. Vad gjorde man överhuvudtaget på internet innan facebook fanns? (kanske någonting vettigt med sitt liv?)
Har jag inte varit inne på ett dygn känns det som att jag har missat massa. jag får abstinens.
Det är som en sån där sliskig skvallerblaska där man får gräva i vad som händer i andras liv. det e faktiskt lite underhållande. speciellt eftersom man här vet vilka personerna i fråga är.
Mindre kul är det när man kollar på sina egna bilder. jag gjorde det nyss. inte kul. jag måste börja ta lite mer seriösa bilder.
Herre jösses...
uhhhh....
Om jag klarar tentan imorgon ska jag allvarligt överväga att bli troende.
Mina cravings
Jag får ofta begär efter konstiga saker. Hela sommaren levde jag på tonfisk blandat med cremefresh. förra veckan var det haricots verts. veckan innan dess tomatsoppa.
Idag när jag var på maxi i vanlig ordning fick jag sånt otroligt begär efter fiskbullar.
jag skulle ha kunnat öppna burken precis där rakt upp och ner och börjat sleva i mig.
- Men fy fiskbullar som luktar så illa!
gör det? skit samma jag måste ha det nu konstaterade jag medan jag proppade korgen full.
Eftersom jag inte ville förpesta köket i min egen korridor tänkte jag vara smart och äta i köket under. nätt och jämt hann jag öppna halva burken redo att slänga i mig alltsammans så kom första kommentaren.
- Men du kan ju inte äta den kall?!!!
gaaaah.
In i mikron. 30 sekunder. redo att börja sleva igen så kommer nästa människa.
Oj äter du det bara sådär? ingenting till??
neeeeej. bara såhär. jag vill ha fiskbullar. bara fiskbullar. inget annat.
En tredje person kommer in.
Uhhhh vad fan e det som luktar?!!!!
Okej, jag ger upp.
låt mig bara äta. jag vill ha mina fiskbullar precis såhär. okej?
Plugghäst, javisst
Hej tjejen hur går det med pluggandet?
njaaa..jag fastnade på cdon, det va roligare.
ja det har inte blivit mycket plugg inte....
haha va bra vi e på det här.
äsch det här fixar vi tror jag! ska vi gå o shoppa snart lr?
Ja, Anna ville också baka, det gick tydligen inte så bra för henne heller så vi bestämde att vi skiter i det här för ikväll o svullar lite ist!
Låter bra i mina öron! istället för middag liksom.
....bla bla.....
Nämen ska vi gå snart, nu har jag godissug som fan!
jag med!!!!!!!!
nu snackar vi abstinens! Frågan e vad vi ska baka..om man ska köpa sån där färdigmix typ?
ja inget krångel inte!
nej snabbt enkelt o framför allt SÖTT!
kommer du ner lr?
jag e redan halvvägs ;-)
Svettorvar
Jag sprang och sprang och sprang och för min inre bild såg jag ut som en snabb smidig gasell, även fast verkligheten nog inte var riktigt lika ljuv.
Jag är en evighetsmaskin, jag är en evighetsmaskin, upprepade jag anfått som ett mantra i huvudet.
Efter nästan en mil var jag som vanligt alldeles shaky och upptäckte till min förskräckelse att jag var blöt överallt. överallt. i spegeln mötte mig en ansiktsfärg rödare än röd. Gud jag brinner upp.
inget tvivel om att någon har ansträngt sig iaf.
jag måste ju ha blivit av med halva min kroppsvätska i ett svep. typ.
En vanlig torsdag
Blir man nånsin för gammal för att leka?
